Hang on St. Cristopher

Jag har vid besök i London tenderat att bo på olika ställen hela tiden. Det har varit hotell och hostel (vandrarhem på gammelsvenska) om vartannat och valet av boplats har skett utifrån aktuellt prisläge och placering i förhållande till vart i staden jag ska eller närhet till varifrån jag kanske ska åka nästa dag. När nu Lady Gaga behagade ställa in sin turné (eller snarare skjuta fram den några månader) hade jag plötsligt inget inbokat lördag kväll. Jag skulle annars ha sett henne i Köpenhamn. Jag hade inget inplanerat på ett tag, men det händer ju mycket hela tiden om man gillar musik så med min öppna lördag för handen började jag rodda ihop en ny liten turnéplan i torsdags och fredagen ägnades sedan åt att köpa biljetter, boka flyg och bussar och lite boenden. Det blev i all hast en ny vända till United Kingdom. Urvalet av boenden blir förstås mer och mer begränsat ju närmare ett datum man kommer så när jag nu tittade blev det inte att återvända till det hostel nära Victoria Coach Station jag tänkt med tanke på tidig buss vidare idag. Nej, nu blev det ett annat hostel inbokat, ett som hette St Cristopher's Village. Det marknadsfördes som det bästa partyhostelet i London och hade bra läge nära tunnelbanan och det hade fått goda omdömen från tidigare gäster. Och hade ett bra pris. Jag bokade alltså det.  Pubarna i England tenderar att stänga på tok för tidigt, lagom till att man kommer ut från en konsert, så det där med party hostel lät bra. Det kanske kunde finnas möjlighet att få sig en pint Guinness eller annan dryckjom efter konserten jag också köpt biljett till. Och det var ju ändå lördag. Jodå, det skulle visa sig vara fullt hallå på stället till långt in på natten på Belushi's, baren som var tätt sammankopplad med St Cristopher-hostelet. Det hela verkar vara en kedja och den finns representerad i flera större städer i Europa. Och med kopplingen till Belushi's även på andra ställen som det verkar känns St Cristopher som ett bra alternativ att titta på också till andra framtida storstadsbesök och även vid fler besök i London. Sankt Kristoffer räknas som skyddshelgon för resande, framför allt resande på vägar, och namnet är nog därför valt med omsorg till hostelkedjan. Det blev alltså en sittning i baren där efter kvällens livemusik och det var hög musik från DJ:n. På golvet framför där blev det påfyllt med folk när Macarena strömmade ut ur högtalarna. Den trodde jag hade passerat bästföredatum för länge sedan, men så inte. Rörelserna till låten satt där på de som dansade och jag minns hur jag och mitt stora ressällskap förvånat hörde låten och såg det som närmast var en flashmob på dansgolvet på ett disco någonstans i Egypten 1996. Alla kunde rörelserna där och gjorde dem i takt till en låt ingen av oss hade hört förut. Sannolikt var det i Hurghada vi åsåg det hela. Och nu på Belushi's i London - i mindre skala - 21 år senare. Fullt drag på stället alltså och det här med Belushi's och St Cristopher-hostel känns som ställen som man nog kan hänga på vid tillfällen framåt. Med eller utan Macarena. Livemusiken då? Jo, för den fick jag ta mig till stadsdelen Islington från min position nära London Bridge. Efter incheckning sen eftermiddag blev det en pint i baren på det ännu stilla Belushi's och jag tittade på min biljettbokning. Det stod 18.00 på konserten och klockan var då redan kvart över! Hupp! Nåja, det var sannolikt insläpp och inget annat kl. 18 och konsert senare, men bäst att svepa ölen och ta sig till tunnelbanan. Utan byten tog jag mig snabbt till Angel Station - ett namn som påminner mig om Manfred Mann's Earth Bands album som hette så - och därifrån var det en kort promenad till O2 Academy. Det var kända hoods för jag såg Toyah på samma ställe för något eller några år sedan. Jag hastade dit och fick veta att konserten skulle börja redan kl. 19.15 eftersom det skulle bli klubb på stället senare. Det var bara att hämta ut biljetten och gå in på en gång. På scen denna kväll stod The Icicle Works, ett snyggt bandnamn. Min musikfrände till kompis Micke i Göteborg har pratat om Ian McNabb och han brände också någon skiva med dem till mig. Jag har efter det köpt ett par skivor med honom och Ian är då sångaren i The Icicle Works. En del av låtarna på setlistan var deras, men många var covers på Ian McNabb - om man nu kan säga så när det är han själv som sjunger. Redan lite före utsatt tid kom spelningen igång och det började mycket bra. Jag har inga plattor med The Icicle Works - bara med McNabb - så jag hade ingen jättekoll på vad som väntade mig, men jag blev inte besviken. Det var riktigt bra. Två set var det med en paus på kanske 20 minuter mellan. Jag var nöjd med mitt val av B-plan när nu Lady Gaga ställde in i Köpenhamn.  Jag hade dragit iväg ett meddelande till Ragnar i Oslo efter att jag konstaterat att den Wetherspoonpub där jag och han strålade samman vid mitt förra besök i Islington (när jag såg Toyah) var under renovering och när jag efter mitt besök på Belushi's och några timmars sömn vaknade i morse hade jag fått ett svar med en fråga: "Er du å ser min gode venn Ian?". Det verkar alltså som den gode Ragnar känner Ian McNabb. Där ser man. Kanske det är Ragnar som tipsat Micke om honom och så har ju jag då fått nys om honom genom Micke. På lite olika vägar får man hum om nya artister man vill lyssna på och se. Och med Sankt Kristoffer som skyddshelgon har konsertresandet så långt gått bra.