Green, green grass of home

En hel vecka med hemmet som bas kändes nästan lyxigt efter en hel del farande hit och dit ett tag. Det är ändå rättså skönt att komma hem emellanåt, att landa lite. Sedan är det ju också en del sysslor som måste skötas om och har man hus på landet är gräsklippning en av sådana. ”Gräset växer vilt och högt på hennes gård” sjunger Ulf Lundell i låten Danielas hus och så var det verkligen nu efter veckor av försummande. Jag rev av den första gräsklippningen redan första dagen - där jag bor - så hade jag det gjort. Återstod sedan den vid föräldrahemmet som är ett hus som står under långsamt framskridande renovering. Där är gräsytan större liksom nu längden på gräset så allt annat än åkgräsklippare var otänkbart. Skulle ha varit lie i så fall med gräset närmast som på en savann som det var. Liksom målande kan vara det är gräsklippning trots allt en ganska tillfredsställande eftersom det syns vad man gör. Jag höll mig länge ifrån åkgräsklipparen som min pappa köpt för längesen eftersom jag kände att gräsklippning var den enda motion jag fick och därför hellre klippte med en handjagare. Dock med motor och med drift på hjulen – någon måtta får det vara på motionshysterin! Pappa klippte också med sådan tidigare, men efter höftoperationer var nog åkgräsklippare enda alternativet och han kuskade runt på den och klippte gräsmattorna i den även i övrigt på den tiden välskötta trädgården. Det var väl inte så mycket mer än ett motordrivet trädgårdsredskap kunde man tycka, men för min pappa var det tydligen något större. När kyrkan lokalt hade bjudit in alla som fyllt 75, 80 och 85 o.s.v. till samkväm med kaffe en gång var jag med som sällskap. Pappa hade väl under det gångna året fyllt 85 och vid tillfälle reste han sig upp för att tacka. Av någon anledning nämnde han då den där åkgräsklipparen. ”Då kommer pojken i mig” sade han ungefärligt och det var något som den närvarande prästen några år senare mindes och tog fasta på i sitt griftetal vid begravningen. Det där uttrycket citerades då (liksom här möjligen inte exakt ordagrant). Jag tänker på det där tillfället vid det kyrkliga kaffet när jag klipper med åkgräsklipparen och egentligen borde jag väl ha haft med en bild på den i gräsklippningsstunden lycklige fadern, men ni får helt enkelt föreställa er en grånad man på runt 85 med keps och ett leende på läpparna. När jag nu klippte var gräset verkligen ovanligt långt. Min kusin och tillika granne där har visserligen klippt av det värsta en gång, men jag kunde inte riktigt göra det förrän nu eftersom huset efter rivning på bottenvåningen i vintras saknat både toalett och dusch och jag kände att jag ville ha tillgång till det om jag skulle svettas med gräsklippning och annat. Nu hade just ett badrum uppe åtminstone färdigställts så pass att jag hade tillgång till det jag tyckte jag behövde och jag kunde kasta mig över klippningen. Det här med motion blir man inte utan på åkgräsklipparen heller för man får vara vaksam och passa sig för låga grenar på en del träd så understundom duckar man och jazzar runt som den värste burkslav i ett sidvagnsmotocrossrace. Mest välklippt är nu gräsmattan i ett hörn där grannens körsbärsträd fäller över med stora lockande grenar, dignande av perfekt mogna och goda svarta bär. Jag har inte ätit så mycket körsbär sedan jag var barn när jag nu gjorde mig ärende dit fler gånger än vad som behövdes just i gräsklippningshänseende. Goda bär var det. Tack och förlåt, grannarna! Fler göromål som blev uträttade vid föräldrahemmet när jag nu hade hemmaplan som bas ett tag var att med kusinens benägna hjälp forsla bort högar med rivningsbråte från snickarnas härjningar i vintras till återvinningen. Tre släpvagnslass blev det igår. Jag ansade då också den vilt spretande häcken vid vägen så med det gjort, gräsmattan klippt och skräphögarna borta ser det nu lite mer acceptabelt ut på tomten. Gräsmattan får nog få sig en ny duvning snart, men det duger för nu. Det enklaste vore att asfaltera hela trädgården, men det är ju ändå lite fint med grönt. Tvätta behöver man göra också när man är hemma och vänder, men hårt tryck på tvättmaskinen fick den nu att ge upp sin möjligen sista suck. De håller inte många år nuförtiden, maskinerna. Med semestertider hos firman där jag köpt tvättmaskinen förväntas reparatör kunna komma tidigast 7/8 så det lär bli ytterligare påfyllning i drivorna av tvätt som inte hinns med när man inte är hemma så mycket. Konsertbefriat har det inte varit trots att jag nu varit hemma. Det har nu dock blivit med tur och retur tillbaka till baslägret varje gång. Här på bloggen har jag redan skrivit om Håkan Hellströms bejublade konsert i Borgholms slottsruin i lördags och GES turnépremiär på samma ställe i onsdags, liksom Hasslöfestivalen i fredags. Utöver detta hann jag under veckan se Mariette i Kackelstugan på Öland, Shirley Clamp på en gratisspelning i Kalmar och inte minst Norah Jones vid Sofiero slott i utkanten av Helsingborg i söndags. På det viset avslutades förra veckan som den började med jazz. Den inleddes ju nämligen med Woody Allen och hans jazzband i Köpenhamn och till stora delar är det även jazzigt när Norah Jones framträder. Det här var enda besöket i Sverige nu och det första på fem år. En fin spelning i den fina slottsparken sedan regnmolnen precis lagom till konserten skingrats. På en t-shirt jag fått eller köpt genom Resemagasinet Vagabond i den tidningens begynnelse stod ett citat som tillskrevs Jack Kerouac och med tanke på tilltagande kaos i hemmet med tvätthögar och annat som inte hinns med passar det nu när jag ger mig ut på lite nya utflykter. Sannolikt finns tröjan undanlagd i någon låda, men den kan inte hittas för att leta fram exakt ordalydelse. Jag minns dock att det stod ungefär så här på den: Vi lämnade kaoset bakom oss och utförde den enda riktiga handlingen, rörelse”. Och en bild på Jack Kerouac. Dags nu att ge sig ut på drift igen, on the road igen.