Full måne

Månen var full igår. Jodå, det har jag har hört. Och redan på eftermiddagen! Supermåne tyckte jag att jag hörde. Super månen? Ja, det verkar ju inte bättre. Vad dricks då? Säkert moonshine. Trots detta var den uppe igår kväll. Jag skymtade den i skogsbrynet när jag var på väg att lägga mig. ”Månen är full som fan, men går ändå säkert sin ban” som Ulf Lundell sjöng en gång i tiden. Nog med trams. Fullmåne var det i alla fall går och det är verkligen något speciellt med månen. Jag har väl skrivit om den innan, men den fascinerar. Det är kanske det där med månlandningen och att man satt som klistrad för att se serien Månbas Alpha i mitten på 70-talet, men bara att se månen känns magiskt varje gång och allra mest när det är fullmåne förstås. Bilden ovan är för övrigt en jag tog på gågatan i Santa Maria på ön Sal, Kap Verde för ganska exakt två år sedan. För kanske 24 eller 25 månar sedan om man säger. Där ser man ofta månen, här i Sverige är nog risken större att moln skymmer. Jo, nog känns det magiskt att se månen där uppe. Många har skrivit låtar med ordet måne i titeln på ett eller annat sätt – Ted Gärdestad ville ju till och med ha en egen – och bland dem finns den nämnde Lundell. Han beskriver den i låten Måne över Haväng ”som en gammal sliten slant” och ”som en mandarin”. Vackra beskrivningar i en vacker låt. Och jo, jag har också sett fullmånen vid Haväng. Check på det. Allt det här med blodmåne, blue moon, harvest moon och allt vad det brukar kallas är svårt att hänga med i, men det här med supermåne är väl i alla fall när månen är lite närmare jorden än vad den brukar vara. Nu igår var den ”bara” 363 808 km bort och nästa gång det är fullmåne och tillika supermåne, den 13 juli, är den ännu närmare. Då är den bara 363 666 km bort. Och det låter ju djävulskt nära… Nästa totala månförmörkelse som kan ses i Sverige är inte förrän 7 september 2025, men det händer ju ändå emellanåt. Det är inte alltid man har koll på när det är och jag minns att jag satt utanför mitt rum i Ayia Napa på Cypern för många år sedan och plötsligt såg jag att månen började förmörkas. Det var alldeles klart och åtminstone som jag minns det var det en total månförmörkelse. Häftigt var det, även om totala solförmörkelser är ännu häftigare. Men nu var det ju inte solen det handlade om. Ja, nu är förstås månen i högsta grad inblandad vid solförmörkelser också så det var ju inte helt fel. Nog om månen nu. Kände bara att jag vill skriva något om den, ”full som fan” som den ju var igår.