Från en till en annan

Jag har sedan jag börjat skriva blogginlägg några gånger konstaterat att jag ibland missminner mig i detalj kring saker och händelser som ligger långt tillbaka och fakta har kunnat kollas upp i dagbok eller på annat sätt. Det sägs att minnet förändras över tid så det är kanske bara naturligt att det är så, att det man minns ändrar skepnad något och händelseförlopp något lite kastas om. I det stora hela minns man ändå ganska väl en del saker och jag är därför ganska så säker på att jag upptäckte Dan Hylander genom min något år äldre gymnasieklasskamrat Staffan. Vi hade några i klassen som hoppat av tidigare gymnasielinjer och börjat om och så var det nog med Staffan också och så var han då en av några som var något eller några år äldre än merparten av klassen. Staffan hade på det viset också körkort och bil efter ett tag och jag kan tänka mig att det var i bilen han spelade Dan Hylander, men det kan förstås också ha varit vid andra tillfällen. Hur som helst var jag redan som barn nyfiken och lyhörd gentemot ny musik som jag tyckte var bra. Jag lyssnade mycket på radio, sög åt mig och köpte efter hand som kassan tillät skivor och lyssnade på dem. Hösten 1980 hade jag totalt trillat dit på Ulf Lundells dubbelalbum Längre inåt landet och mycket av annan musik tror jag på det viset fick stå tillbaka till förmån för att lyssna på det och på hans tidigare musik. Jag ska inte svära på att det var på det viset för jag kan faktiskt ha hört Dan Hylander på radio eller på annat sätt tidigare än så, men aha-upplevelsen kopplar jag ändå till att det alltså var min klasskompis Staffan som spelade honom. Jag tyckte om Lundells långa berättande texter i låtar som Längre inåt landet och Under askan på det nämnda albumet och nu upptäckte jag alltså Dan Hylander som även han hade lite av det där berättandet i en del låttexter. Att blanda ihop Lundell och Hylander gick inte för den sistnämnde sjöng på klingande skånska, men att lyssna på båda gick alldeles ypperligt och i den där berättande andan var det framför allt en låt jag fastnade för från de där tidiga plattorna, Från en till en annan. Just den låten var skriven i den där berättande formen och verkar utgöras av ett brev som är skrivet just från en person till en annan. Kanske var det att mitt förnamn liksom dök upp i låttexten som fick mig att haja till, men just textraden ”Jag fick kort ifrån Kjelle som gift sig till slut, med en blåögd blondin, Florence Nightingale-själ” fastnade. Och om inte just för det där med namnet så var det (i en nu gjord efteranalys) nog det att Dan Hylander sjöng med sådan kraft och att just den textraden musikaliskt fick ett anslag från Pelle Alsings trummor efter att endast Hasse Olssons orgel hörts i låtens början. En snygg övergång. Låten i sig utgår från att brevskrivaren liksom hans vänner varit igenom en hel del elände längs vägen och trots att det var långt från den unge gymnasistens bekymmersfria liv slog låten an och jag lyssnade mycket på den då tidigt 80-tal. Åren har gått och det är nu länge sedan jag lyssnade på de där skivorna så låten har stuvats undan långt in i minnenas korridorer, men när nu Dan Hylander och Raj Montana Band har samlats igen efter alla år och jag såg dem på Slagthuset i Malmö var Från en till en annan glädjande nog en av låtarna som fanns med på repertoaren och den var ett kärt återseende. Eller återhörande snarare kanske. Det man inte minns fullt ut får man kolla upp och jag ser att just den låten fanns på albumet Döende oskuld från 1979 och jag kommer ihåg att jag när jag köpte skivorna tyckte att det var lite förvirrande att det på de första stod Raj Montana Band och inte Dan Hylander trots att jag förstod att det var han som sjöng. Från albumet September, som kom 1981, och framåt stod det sedan Dan Hylander och Raj Montana Band. Jag kan tänka mig att det var i någon slags kollektiv anda de första albumen gavs ut under gruppnamn och inte med Dan Hylander som frontfigur på omslaget – det var nog den tiden – men att man sedan ändrade och följde konceptet som exempelvis Bruce Springsteen & the E Street Band och Tom Petty & the Heartbreakers lagt sig till med. Jag såg Dan Hylander tillsammans med Py Bäckman och Raj Montana Band några gånger 1983-1984, sista gången i Teleborgshallen i Växjö i november ’84. Efter det har det genom åren varit högst sporadiskt att jag sett Dan och Py och senare bara Dan tillsammans med band eller med bara Janne Bark som gitarrist med sig. En del av de där låtarna jag lyssnade på så mycket på den tiden det begav sig har jag därmed fått höra i mer modern tid, men när det stod klart att Dan Hylander och Raj Montana Band samlats igen för både skivinspelning och konserter lockade det förstås. Ändå tog det lång tid innan jag kom till skott med att se dem och då blev det alltså i Slagthuset i Dan Hylanders födelsestad Malmö.    Det blev förstås lite av en nostalgitripp att se honom med sitt forna band och även om jag inte hade någon större koll på musikerna i Raj Montana Band på den tiden, inte mer än Hasse Olsson som även spelat med Lundell, så fanns de nu ändå där på scen tillsammans. Pelle Alsing fanns bakom trummorna, Clarence Öfverman spelade klaviatur, David Carlsson gitarr, Ola Johansson bas och nämnde Hasse Olsson hade väl med sig en Hammondorgel om jag inte såg fel från min plats långt bak i lokalen. Låtlistan som levererades var det inget fel på heller. En del nytt och mer okänt kom, men i huvudsak var det det gamla materialet som tog plats. Vi i publiken fick utöver Från en till en annan förstås Vildrosor och tistlar, Farväl till Katalonien, Svart kaffe, Skuggor i skymningen och en hel del annat som gav flashbacks till en tid för ca 35 eller närmare 40 år sedan om man var med redan vid de första skivsläppen. Och Dan Hylander himself stod där med sitt långa hår och gitarr. Nyansen på håret kanske något ljusare nu än på 80-talet, men det var han inte ensam om i lokalen. Dan Hylander tycks (nästan lite ofint) emellanåt på Facebook lobba en hel del för att han gärna är med i Så mycket bättre i TV4. För många som varit med där har medverkan i programmet gett ett uppsving och en skjuts i karriär vare sig den varit i gryende eller i avstannande före programserien och Dan är väl onekligen en som skulle göra sig där i huset på Gotland. Men hur skulle det funka med hans texter sjungna på icke-skånska? Ja, kanske får vi veta det om det skulle bli att hans propåer gör avtryck på de som planerar kommande säsonger. Och om inte Dan Hylander går mot en ny vår genom det programmet kanske han gör det tillsammans med Raj Montana Band när de nu alla hittat tillbaka till varann. Kul var det i alla fall att se dem.