Fight for your right

Jag kan inte annat än småle lite grann. Jag såg Lulu i Hastings igår och ännu en gång kunde jag konstatera att det ibland är lite av en strid att få till några bilder från en konsert. För mig är förstås upplevelsen att vara på plats och se en artist eller ett band det viktigaste i sig, men jag vill också få till några hyfsade bilder. I första hand för egen del, men det kan ju också vara kul att ha några att lägga ut på Facebook och här på bloggen.  Igår tog jag redan i första låten på Lulu några bilder och då fick jag en markering av en vakt i gången att det inte var OK. Jag satt långt fram och mitt på en rad så jag såg nu ingen direkt möjlighet att ta några fler bilder förutom kanske någon enstaka i lönndom.  Det där med småleendet kommer sig av att jag under den paus som kom gjorde en omdisponering till en plats längst upp på balkongen för att om möjligt där ha mer gynnsamma förutsättningar att smyga till mig några bilder. Jag nämnde till en man som också gjort en förflyttning dit för att i hans fall möjligen få lite större benutrymme att jag skulle försöka få till att ta några bilder och det hörde en kvinna i 70-årsåldern framför mig och hon sade att hon också flyttat dit med sina väninnor i samma syfte. "It's my mission to get a picture", sade hon och där uppe var vi alltså nu en hel klunga i exil från våra ordinarie sittplatser och jag med den nämnda kvinnan då som partner in crime när det kom till att försöka ta bilder. Hon fyrade av en mobilbild direkt efter pausen och vände sig om och visade den nöjt och jag gav tummen upp och log i samförstånd. Det blev inte så mycket fotat under rådande förhållanden, men efter konserten erbjöd jag kvinnan att maila henne några bilder om de blev vettiga eftersom jag sett att hennes tagna med mobilen nog inte var så mycket att hänga i julgran. Personligen tycker jag att det inte bör råda något fotoförbud på konserter. Har man köpt en ofta dyr biljett menar jag att man även ska tillåtas få med sig något minne i form av bilder eller kanske ett videoklipp hem. Det kostar inte artisten någonting och exponerar man sig på en scen vill jag nog hävda att man också får vara beredd på att bli förevigad av åskådarna. Det är oftast inte heller något problem att fota med en kompaktkamera eller med mobiltelefon, men ibland tycks det vara stränga direktiv och vid en del tillfällen undrar jag om dekretet om fotoförbud verkligen kommer från artisten eller arrangören. Ibland känns det som att det är i okunskap om den praxis som i någon mån finns med kompaktkameror och mobiler som lokal personal tar på sig att agera glädjedödare. Eller om det är något slags förbud just gällande lokalen i sig. Det kan säkert variera. Det bästa är förstås om artisten från början deklarerat vilken typ av kameror som är tillåtna. Då kan man luta sig mot det. På The Pretenders på Eventim Apollo häromdagen utgick det en vädjan från bandet att publiken skulle ha sina mobiler i fickan under konserten, underförstått inte fota och filma. Här såg ju jag som inte använder mobil utan kompaktkamera ett kryphål i "lagstiftningen". Från min högst undanskymda plats långt uppe på läktaren skulle jag heller inte störa Chrissie Hynde och övriga i bandet om jag tog några bilder. Självpåtagna poliser runtom mig menade dock att mitt hittade kryphål inte höll i rent juridisk mening och påpekade att Chrissie Hynde minsann sagt si och så. Även då blev det mot slutet en liten förflyttning in i skuggorna. Vilken strid det ska behöva vara för några bilder!  På The Australian Pink Floyd Show var det väldigt strikt från den lokala personalen och jag har upplevt samma på Brit Floyd i England. Det är lite svårt att förstå för de är ju inga megastjärnor utan "bara" tributband. Även på Tori Amos rådde fotoförbud, men uppifrån den tillbytta platsen i det så kallade galleriet gick det relativt bekymmersfritt att smyga lite och det var jag inte ensam om. Nej, förbud i allmänhet ogillas och inte minst då mot foton på konserter. Visst kan det se närmast komiskt ut att se ett hav av mobilskärmar i luften, men jag förordar att det ska vara OK. Idag är det nästan standard också att band och artister tar selfies på sig själva med publiken bakom ryggen när konserten är slut. Payback. Jag uppskattar själv att se bra konsertbilder och videoklipp och exponering av artister i sociala media är väl snarare reklam för dem än att det skulle göra någon skada. Så tänker jag. Det är väl ingen självklar rättighet förstås att fotografera på konserter, men jag tycker vad jag tycker. I möjligaste mån bör man dock försöka fota så diskret som möjligt så att man inte skymmer andra.  Hur var konserterna då? Jo, snart 69-åriga Lulu hade en kraftfull stämma och såg mycket cool ut när hon äntrade scenen iförd hatt och solglasögon. Shout kom förstås och även den Bondlåt hon gjort och minnet av både Tom Petty och David Bowie hedrades genom coverversioner. Jag var överraskad över hur bra Lulu faktiskt var.  Och The Pretenders? Jodå, de var också bra. Det var full fart från början och de har många låtar man känner igen. Chrissie Hynde är liksom Lulu still going strong trots att inte heller hon är purung. Mer "recenserat" än så blir det inte här, men några i någon mån illegalt tagna bilder på The Pretenders och Lulu bifogas detta inlägg.