En dålig dag

Man kan inte räkna med att det ska gå helt friktionsfritt. Ibland händer det som inte ska hända. Egentligen har jag med tanke på ganska så vidlyftigt farande råkat ut för relativt lite genom åren så den här måndagen får sorteras in under undantag.  Den började annars bra. Visserligen hade gårdagens solsken förbytts i lätt regn och igenmulet under natten så det fanns noll chans att från min balkong i Palma se Venus och Jupiter nära varann vid horisonten någon gång innan soluppgången, men så är det ofta med sånt. Det är oftast moln när man ska se något himlafenomen. Nåväl, det hela kompenserades av en gedigen hotellfrukost med det mesta man kan önska. Och till min förvåning låg två flaskor cava på kylning i isbad och det visade sig att även det ingick i frukosten. Det blev förstås lite grann av den varan för en stadig frukost sägs ju vara det viktigaste målet på dagen. Jag hade sent flyg och av välvillig receptionspersonal fick jag ha tillgång till mitt rum till en stund in på eftermiddagen så det kändes ju också bra. Det var inte något tilltalande väder att gå ut i och det närbelägna Mirómuséet hade stängt måndagar så jag kunde lika gärna hålla mig på rummet när jag nu fick. Det hade varit kul att se Mirómuséet, men när det nu var stängt fick det räcka med all den konst av honom som fanns på hotellet, Hotel Joan Miró Museum. Och jag hade en del att planera inför de närmaste dagarna.  Det gick dock sådär med det och det var nu motgångarna började. Jag var klar med en biljettbokning så långt att det bara skulle tas via Mobilt BankID som man gör idag. Där hände ingenting och jag fick göra nya försök att köpa på mobilen istället för datorn. Det gick inte alls. Ticketmasters system verkade hänga sig på något sätt. Jag hade fortfarande hyggligt med tid innan flyget jag skulle med, men det började nu ändå kännas lite stressigt. Min tunna daypack/rygga började i förrgår spricka upp i en söm och det hål in som snabbt växte gjorde att jag insåg att det skulle bli ohållbart utan ett köpa en ny så det skulle också hinnas med. Jag hade sett en rygga i en kinesägd butik som låg nära där jag bodde en vecka tidigare och jag tog sikte på den istället för att vimsa runt och leta efter väskor på andra ställen. Efter utcheckning gick jag ner till busshållplatsen närmast och det kom snart en buss. Jag hade dock ingen växel och det gick inte att betala med den 20-eurosedel jag hade. Irriterad fick jag lämna bussen och snedda över den hårt trafikerade vägen för att försöka växla på macken där. Det gick bra, men nu hade jag dålig koll på bussarna och två försvann utan att jag kom med. På nästa kom jag ändå till slut ombord och jag kom med den ganska nära den tänkta butiken och den rygga jag sett fanns kvar. So far so good. Det var snabbt avverkat med väskköpet och det kändes bra. I ett par minuter.  Jag gick från kinesbutiken ca 50 meter till Polka Bar där jag senast konsumerade kaffe och toast. Även nu tänkte jag mig något snabbt att äta och dricka där och framför allt en plats att i lugn och ro stuva om från den trasiga ryggan till den nyköpta. Direkt sedan jag krånglat mig in med mitt bagage där kände jag att det var tomt i bakfickan på jeansen! Var var min plånbok?! Hade jag tappat den på de 50 meter jag gått?! Eller hade jag lite stressad som jag var lagt den på butiksdisken och gått?! Jag lämnade rullväskan på Polka Bar och hastade tillbaka. Jag tittade längs vägen, men såg ingen plånbok. Och inte inne i affären heller. Jag svor inombords. Hade jag stoppat ner den så slarvigt att jag tappat den utan att märka det på de stackars meter jag gått eller hade någon fingerfärdig lyckats se var jag lade den och nappat åt sig den? Tillbaka till Polka Bar och jag stuvade om i packningen och letade samtidigt där. Nej, jag hade inte stoppat ner plånboken i ryggan - vilket jag heller inte trodde. Det var kört. Ny vända till butiken sedan, men den fanns förstås inte nu heller.  Jag använder numera knappt kontanter, men av lite olika anledningar hade jag nu samlat på mig en hel del såna. Det var mycket i svenska och även en hel del i panikuttagna zloty efter kortbedrägeriet jag råkade ut för i Krakow tidigare i höst. Nästan inga euro, men lite grann i pund, norska och danska. Men framför allt svenska pengar och där har jag ingen koll på hur mycket. Det här kändes inte alls bra! Jag ringde och spärrade det kreditkort jag hela tiden använder eftersom det funnits med i plånboken och det finns lite övrigt i den vägen att ordna, men i kortplånboken hade jag två andra kort så jag kunde i alla fall ta ut lite nödvändig cash.  En gång tidigare har jag blivit av med en plånbok, kan jag dra mig till minnes. Det var tidigt i min körkortskarriär och jag hade i Osby köpt en kvällstidning, något att dricka och kanske något mer och när jag skulle låsa upp bilen gjorde jag klassikern att lägga plånboken på taket och köra iväg. Efter en kort bit hörde jag något studsa av och insåg mitt misstag och jag vände direkt och körde tillbaka till där jag märkt att plånboken trillade av, men jag kunde inte hitta den. Det var då blygsamt med pengar i så det var ingen större förlust. Till min förvåning fick jag efter ett eller två år ett brev från polisen innehållande den nu medfarna plånboken. En bonde hade hittat den i sin åker. Pengarna var borta, men körkort och en bankbok i den vittnade om att jag var ägaren.  Den här gången lär jag inte få tillbaka plånboken och den ekonomiska förlusten är tämligen stor. Jag hann nu inte med att göra polisanmälan i Palma utan får göra det hemma, men räknar inte med att den i hemförsäkringen ingående reseförsäkringen täcker något i det här fallet. Nej, det här var ingen bra dag trots att den startade i god stil med cava till frukost. Det kan väl bara bli bättre påföljande dagar kan man hoppas. Att svenska fotbollslandslaget lyckades kvalificera sig till fotbolls-VM genom att få 0-0 borta mot Italien var förstås bra så till slut blev det väl lite ordning på även den här måndagen. Men inte på det personliga planet.