Emmerdale

I höstas var det 50 år sedan det första avsnittet av det som vi i Sverige känner som Hem till gården sändes i England (eller man får väl förmoda Storbritannien som helhet). 50 år! Och serien rullar fortfarande på. Enligt senaste uppdateringen på Wikipedia är den uppe i 9 548 avsnitt! Där kan vår svenska nästintill namne Hem till byn slänga sig i väggen även om det verkligen var en fantastisk historiebeskrivning av livet på landet under fyra årtionden. Den serien sändes i 52 avsnitt med nedslag i olika tidsepoker 1971-2006. Onekligen ett tidsdokument på många sätt. Men tillbaka till Hem till gården och här får jag förmoda att man i Sverige valde att kalla serien det eftersom det liknade Hem till byn. I Sverige sändes det första avsnittet av Hem till gården på det som då hette TV2 den 10 juni 1975 19.00 (detta enligt Wikipedia igen) och märkligt nog minns jag det där premiäravsnittet. På den tiden bänkade man sig väl fortfarande när det dök upp något nytt på TV och serien var säkert presenterad genom trailers så man inte skulle missa den. 19.00 den 10 juni 1975 alltså. Jag var 10 år gammal (eller 10 år och lite drygt fem månader om det möjligen var viktigt på den tiden) och så dags på kvällen hade jag och mina föräldrar helt säkert som vanligt ätit kvällsmat och resten av kvällen kunde tillbringas vid TV:n. Mamma hade fyllt 50 tidigare det året och hennes brutna arm från december året innan hade väl vid det här laget läkt helt. Pappa skulle fylla 50 tio dagar efter det här premiäravsnittsdatumet och med tanke på tidpunkten och datumet var det kanske så ljust ute att persiennerna var lite lätt vinklade för att inte störa TV-bilden för mycket. Minns jag rätt skaffades inte färg-TV förrän till kungabröllopet nästkommande år så sannolikt tittade vi på den svartvita TV vi hade och som jag för övrigt har sparat av något slags nostalgiska skäl. TV-rummet var litet och där fanns en soffa och ett par fåtöljer. Jag satt nog i soffan. Vi hade alltid katter så de fanns nog där. Om det bara var Tusse eller om Selma och Fridolf (döpta av mig) var födda då vet jag inte. Vi hade någon Maja också. Och en Pelle. Och senare en Nermal (även den döpt av mig). Vi hade väl alltid två eller tre katter samtidigt, nya tillkom när de äldre kommit till katthimlen. De drack mjölk och fick kattmat och kanske rester och de åt friskt av fisk om jag råkat meta upp någon abborre eller mört nere vid sjön och stolt presenterade för dem. Hur som helst var de katter vi då hade säkert med där i TV-rummet där vi satt och såg detta första avsnitt av den brittiska TV-serien Hem till gården eller Emmerdale Farm som den hette i original. Det fanns bara två TV-kanaler på den tiden och det är väl klart att man tittade om det var något nytt. Ändå är det konstigt att jag så här drygt 47 år senare fortfarande kan komma ihåg det där. Jag har en aning om att jag såg de tre första avsnitten helt, men kanske sedan lite mer sporadiskt. Jag minns än idag en del av namnen i serien då: Annie Sugden där i köket på Emmerdale Farm, sonen Joe Sugden, Annies pappa Sam Pearson, Matt Skilbeck (som väl var någon slags dräng på gården om jag minns rätt) och så var det väl en Jack Sugden som liksom kom just hem till gården efter ett par eller fler avsnitt. Och så var det Henry Wilks och den lite vresige Amos Brearly med sina polisonger på puben Woolpack där i byn Beckindale i Yorkshire, England. Ja, det är konstigt att jag minns de där namnen ännu snart ett halvsekel efteråt. Samtidigt kan jag ibland inte komma ihåg var jag parkerat bilen en stund tidigare eller vad jag skulle hämta när jag gått från ett rum till ett annat! Jag såg väl alltså inte direkt serien varje gång efter de där tre första avsnitten, men det hände säkert emellanåt och serien blev en långkörare så det kom väl och gick med tittandet. Mina föräldrar brukade i alla fall titta, åtminstone som jag minns det. Det jag helt säkert minns är hur kul jag tyckte det var när Povel Ramel som Semlon Pytting i serien Semlons gröna dalar 1977 gick genom en dörr i serien och plötsligt på andra sidan klev rätt in i familjen Sugdens kök! Där var de som vanligt samlade kring någon måltid och plötsligt kommer Semlon Pytting in där! Ett onekligen mycket roligt infall från geniet Povel, att involvera Hem till gården i sin serie. Jag tror att Hem till gården var tämligen populär vid det laget, två år efter att serien börjat sändas. Jag tror att Hem till gården hånats en del genom åren sedan och i så fall för att vara en serie där inte mycket hände. Det rullade väl på hemma hos familjen Sugden och på Woolpack och lite annat, men det var väl kanske inte någon direkt action. Jag kan inte säga att jag följt serien alls genom åren, men den har liksom alltid funnits där i TV-tablån. Jag är inte säker på att alla avsnitt visats i Sverige för det kan möjligen ha varit något glapp mellan att SVT sände och att TV4 började göra det 1994, men rimligtvis är det väl ändå så att allt visats. Hur länge mina föräldrar fortsatte titta på serien har jag ingen aning om, men jag minns att min pappa långt senare brukade titta på serien på eftermiddagarna och det var väl långt efter pensionering och sedan TV4 börjat sända. Han tittade nog inte på serien alltid, men jag minns att han såg på den under flera år. Själv har jag varit sparsam med att titta på serien, men så blev det en hel del TV-tittande från någon gång på sommaren eller hösten 2021 och där någonstans började jag titta på serien igen. Som det är med serier drogs jag väl in i den och det var alltid något lite av lös tråd som man ville få veta mer om i nästa avsnitt. Att det inte händer något i serien som på svenska fortfarande heter Hem till gården är numera verkligen inte sant. Nu är det mycket av intriger, förvecklingar, kärlek och otrohet etc och till och med en seriemördare som ingen ännu förstått existerar utan alla tror väl om. Det är små katastrofer och hemligheter och gamla historier som dras upp och kommer till ytan och för att vara en serie som massproduceras som den gör måste jag säga att den är väldigt välgjord. Det är en serie med det mesta och nu har jag väl sett alla avsnitt sedan jag började någon gång då på sommaren eller hösten i fjol. Det blir liksom lite addictive det här med serier. Det KAN bli det i alla fall. Nu tittar jag på TV4 Play på datorn och där läggs avsnitten ut efter hand som de visas på TV. Hem till gården är det alltså fortfarande på svenska, men i original har serien bytt namn från Emmerdale Farm till Emmerdale. Serien bytte namn först, sedan samhället. Numera är Emmerdale namnet på det som tidigare var Beckindale. Serien heter Emmerdale sedan 1989, byn eller samhället Emmerdale sedan några år efter det. Signaturmelodin har väl dock alltid varit den samma och jag skulle tro i samma version. Den känner man onekligen igen och på något sätt bär den också med sig lite av nostalgi eftersom jag ju minns serien från de där första avsnitten när jag var barn på 70-talet. Jag vet inte om jag vågar rekommendera någon att börja titta för det är ju som sagt var som det är med serier, att man kan dras in i dem och fastna. Jag tyckte i alla fall att det var värt att uppmärksamma att den här serien alltså detta år fyller 50 år, något som det vad jag vet inte har skrivits om någonstans. Nåväl, 50 år i Storbritannien då och 47 år här. Men ändå. Nu ska jag i alla fall strax se nästa avsnitt här på datorn, avsnitt 97 av det TV4 kallar säsong 38.