Eighteen

Det var bud på att det skulle bli ett riktigt oväder här i förrgår och igår. Vad som kunde utvecklas till en atlantisk orkan höll på att byggas upp ute till havs och det hela rörde sig västerut i riktning Kap Verde. Nu blev det inte någon orkan av det så istället för att döpas om till ett personnamn i sedvanlig ordning fick det här namnet Eighteen och jag skulle kunna tänka mig att man i ett försök att översätta meteorologiskt kan kalla det för ett tropiskt lågtryck eller liknande på svenska. Nu har ovädret lämnat Kap Verde och döpts om till Tropical storm Rene på sin väg västerut, men här var det Eighteen som – i någon mån – slog till. För att det ska bildas en atlantisk orkan krävs tydligen att vattentemperaturen är minst 26,5° och det kan ju vara bra att känna till. Om man en dag känner att ”nej, om man skulle ge sig på att skapa en atlantisk orkan…” bör man alltså först kolla vattentemperaturen för att se om det är lönt att ens försöka. Om den här nu alltså tropiska stormen utvecklar sig till orkan hänger alltså till åtminstone viss del på hur varmt det är i vattnet. Så har jag förstått det. Det är väl i märket att det är uppemot de nämnda graderna här, men det kan förstås finnas andra saker att ta hänsyn till också. Hur som helst blev det inte så farligt med det här ovädret. Det var lite busväder med emellanåt ganska kraftigt regn och blåst i omgångar, men mellan de dusterna var det mer stilla vindar och inget regn alls. Ingen fara på taket alltså. 31 augusti 2015 passerade Hurricane Fred Sal och då var det visst vindar på uppemot 140 km/h. Då gäller det att hålla i eventuell hatt. En och annan båt blev väl förstörd eller sjönk då. Det var tydligen den första orkanen som drabbat Kap Verde sedan 1892 så de är inte så flitigt förekommande här ändå. Den här gången var det alltså inte samma kraft i det som kom så det blev inga direkta skador. Jag gick en vända igår på förmiddagen sedan det klarnat av och det inte såg ut att bli mer av regn eller kraftig vind och det man kunde se var att det bildats en del större vattensamlingar på några ställen. Vattnet hinner inte tränga undan så fort, men det hade börjat sjunka undan en del. Den hemlöse som har sin plats på stranden hade förstås fått det av ”hem” han har samlat helt sjöblött och det låg i kanten av där det nu stod vatten. Det såg förstås lite ledsamt ut. Förhoppningsvis hade han väl själv ändå kunnat hitta något tak att skyla sig under när det regnade som mest. Utöver vattensamlingarna var det man kunde se annars att de allra flesta av båtarna för säkerhets skull dragits upp på land så det var fullt av sådana på stranden. På Brazilian Kiosk såg det lite stökigt ut eftersom de stora parasollerna varit vindfång och de låg lite huller om buller och det hade också på en del ställen släppt där de var knutna i ställningarna. Snett över därifrån, inne på Hotel Morabezas område, höll en man på att ta hand om ett träd som blåst omkull som det verkade. En liten rotvälta fanns det i alla fall. Ett par kortare strömavbrott var det också under kvällen och natten, men värre än så var det inte. Och det var ju skönt det. Hade det blivit orkan av det hade det förmodligen blivit större bekymmer. Vi som var i området när stormen Gudrun – eller orkanen Gudrun som den tydligen heter – drog fram i januari 2005 glömmer inte det. Då var det rörigt i det som tidigare varit skog och efter det ovädret på flera ställen mer såg ut som plockepinn. Och jag var på Västra Samoa 1990 ett tag efter att cyklonen Ofa dragit fram där. Jag kunde då se en del av hur det skadats där och jag minns hur löv på buskar var alldeles torra och bruna. Tydligen hade de kraftiga vindarna helt enkelt torkat ut dem. Så fick jag det förklarat. Det har respekt med sig när det blåser kraftigt och i delstater som Florida och Louisiana i USA verkar det ju vara tätt mellan de kraftiga ovädren. Som tur var slog alltså det här hotande ovädret inte så hårt och det var ju skönt det. Allt kunde återgå till det normala igen och idag skiner solen från en nästan helt klar himmel. Lugnet efter stormen.