Dow Jones syndrome

Det har varit tunga fall på världens börser de senaste dagarna och det är inte utan att det känns lite som att oktoberhistorien upprepar sig. Måndagen den 19 oktober 1987 blev kallad Black Monday sedan kurserna rasat på Wall Street och världen över den dagen. Dow Jones index föll på en och samma dag med 22,6 % och i Stockholm var det ner med drygt 20 %. Det blev en skakig höst plötsligt och börserna i Asien och Australien gick samma väg som i New York och Stockholm och väl även övriga Europa.  Ett par dagar innan börskraschen den där måndagen hade jag och min flickvän begett oss ut på vår långa resa som skulle ta oss till Thailand, Australien, Fiji och USA och även i en tid innan internet och mobiler var det oundvikligt att nås av nyheterna om kursfallen efter framkomst till Bangkok som var vår första anhalt på resan.  På den tiden tror jag inte att jag hade något alls sparat i aktier eller fonder (eller åtminstone högst obetydligt) så det var inte så att världen skakades om personligen, men det kändes ändå oroande och allvarligt och i Australien kunde vi på guidad utflykt och mer privat rundvisning redan efter ett par-tre månader se resultatet av nedgången; det var folk som fått lämna hus och hem sedan tillgångarna kraftigt decimerats. 2018 är läget lite annat. Som barn lärde man sig att spara pengar på banken så det blev ränta på dem, men i takt med att sparräntorna genom åren sjunkit och till och med helt eller nästan helt försvunnit har det för gemene man blivit mer och mer av sparande i fonder och aktier och så även för mig. Därför är det inte utan att det skakar till en del när man ser att det man lagt undan krymper ihop och eventuell potentiell vinst raderas på bara några dagar. Det är inte utan att jag känner att det egna måendet får sig en kraftig törn när det är så här skakigt på börserna. Det är ofrånkomligt att oroa sig över hur det kommer att gå. Så länge man inte är nödd och tvungen att sälja har man inte förlorat något, men den dag man måste är de trista förlustsiffrorna ett faktum.  Man ska ju som det heter "inte lägga alla ägg i en korg", men nu har det ändå blivit så och så har då alla kontanter hamnat i en och samma fond. Som sjunkit kraftigt de senaste dagarna. I mitt fall är det ganska nära förestående med en omfattande restskatt att betala in plus byte av uppvärmningssystem i bostaden och pågående renovering av föräldrahemmet med mycket återstående att göra. Givet detta vill jag inte se något stort ras den här hösten och därför kom det här minst sagt olägligt. Det hänger på så mycket hur det ska gå. Ska den trumpne Trump kunna mildra handelskriget med Kina och kan styrräntor vara fortsatt låga? Ska oljepriset vara fortsatt högt och ska investerare vikta över från aktier till annat av rädsla för fortsatta kursfall? Det är bara några av alla faktorer som påverkar börshumöret i New York och på andra ledande börser och eftersom allt hänger ihop påverkas förstås även Stockholmsbörsen. Det är inte så att jag går och oroar mig hela tiden, men det är en gnagande oro över hur det ska utveckla sig som dämpar humöret. Man behöver inte uppsöka någon vårdcentral för att få diagnos på vad som fattas en. I det här fallet kan självdiagnos tillämpas och den blir "en känsla av oro och att vara illa till mods orsakat av kursras i Dow Jones index, på Nasdaq och på Stockholmsbörsen med flera börser". Det är helt enkelt bara att hoppas på att det är en tillfällig svacka på marknaden och att allt rättar till sig i tid till att det är dags att sälja. Jag lär inte vara ensam om att hoppas på en snabb uppgång och åtminstone tillbakagång till tidigare nivåer.