Distraherad

7 december. 1980. 37 år sedan! Min första Ulf Lundell-konsert och tillika min första riktiga konsert. Teleborgshallen i Växjö. Jag hade lite grann upptäckt Lundell genom att höra Håll mej!... åh, ingenting på radio ett år tidigare, men sedan nu Längre inåt landet släppts var jag totalt uppslukad. Det var dock ändå lite av tur att jag kom iväg på konserten. 15 år gammal hade jag nog inte mycket begrepp om konserter, men som tur var hade jag ett par äldre kompisar som hade bättre koll. Jag spelade – utan större framgång – lite handboll på den tiden och med i de kretsarna fanns andra som också gillade musik och Lundell och på det viset kom jag med i en bil in till Växjö, ca 4-5 mil. Vad jag minns var vi fullsatt bil, fem stycken. Jag minns ärligt talat inte mycket av själva konserten, mer detaljer runt om. Som att det var mycket hala vägar, att Mats Wilander satt snett ovanför mig på läktaren och att jag såg Per Gessle med sitt blonda hår nedanför på golvet. Och den lite smått chockerande starten på konserten. Som sagt var hade jag inte sett varken Lundell eller egentligen annat innan och jag hade ingen större koll. När ett band äntrade scenen med en sångare iförd bandana och kanske solglasögon (med reservation för att minnesbilden justerats med åren) kunde jag inte annat än tro att det var Lundell. När den förmodade Lundell då hoppar upp på en högtalare eller något och trillar baklänges och slår i huvudet i något kom tankarna att ”jaha, det var den konserten det!”. Det visade sig dock att det var crewet som gjort en liten kupp och kört en låt. Om någon skadat sig något var det i alla fall inte Lundell. Det var turnéavslutning. Lyckosamt nog har just den här konserten blivit bootleg så jag har långt i efterhand kunnat återuppleva kvällen. Det gav väl inga direkta flashbacks, men jag fick bekräftat det jag tyckte mig minnas om att Distraherad fanns bland låtarna som kördes – trots sin längd. Jag njöt säkert i fulla drag av konserten, men som sagt var är det dåligt bevänt med minnet från den. Men helt säkert stor lycka över att vara där. Jag har bootlegen och har för mig att jag på senare tid träffat den som spelade in. En kulturgärning i sig. Jag hade nu när jag skulle skriva detta inte tillgång till min skiva så jag konsulterade Micke Löwengren i ärendet setlista. Micke är nog helt klart den som har bäst koll på allt som rör Lundell och han skickade strax en setlista. När jag tittar på den kan jag konstatera att det förstås var en del låtar från Längre inåt landet och att en del av dem väl sällan eller aldrig är spelade sedan. Som Distraherad. Ett par psalmer klämdes det också in, Gläns över sjö och strand och – trots årstiden – Den blomstertid nu kommer. Det där med crewets prank innan själva konserten började var inte det enda i den vägen som hände. Vid något tillfälle var det någon som streakade över scenen – eller liksom bakom – men det missade jag och har bara hört talas om. Om det var ytterligare ett spex från crewet eller vad har jag ingen aning om. Turnéavslutning var det alltså hur som helst och Lundell, band, crew och väl även det TV-team som fanns på plats bodde på Stadshotellet. Det var väl lite efterfest förstås och Kvällsposten braskade på med rubriken ”Svineri!” om den. Även Smålandsposten skrev om det, men väl inte med lika braskande rubrik. Hur pass mycket av svineri det var är oklart. Det jag minns är att det hade kommit potatissallad i trappan. Var det inte värre än så har det väl varit mer rock ’n’ roll i andra sammanhang. Och med tanke på närvaro från crew och TV-team och andra kan väl heller inte Lundell med band lastas helt. Efter den här spelningen i Teleborgshallen har jag alltid refererat till den som klassisk mark. Därför var det lite kul när under Melodifestivalen 2005 den fiktive reportern Rolf Nygård dök upp som mellanakt. Han skulle rapportera om festivalen, men hade inget annat i huvudet än Lundell. Och när det kom till deltävling i Växjö stod han framför Teleborgshallen och sade just det jag brukade säga, att det var klassisk mark. Visserligen hänvisade han till konserten där 1982, men ändå. Ett kul klipp om inte annat. Den där konserten 1982 var jag förstås också på och då var jag där med stora delar av gymnasieklassen. Ett mycket fint minne bara det, men det var ju inte det som detta skulle handla om. Det är tveksamt om jag själv tog några bilder på konserten 1980 så jag tar mig friheten att låna en av Fredrik Beskows bra bilder från spelningen på Göta Lejon i Stockholm ett par veckor senare, en konsert som alltså låg efter själva turnén. Även Göta Lejon är för övrigt klassisk mark – inte minst med tanke på att Lundells senaste (förhoppningsvis inte sista) konsert var där. Och här kommer Rolf Nygård för den som vill ha lite kul: https://www.youtube.com/watch?v=9YD9JI5sZfA