Din tid kommer

När jag först hörde talas om och hörde Håkan Hellström fattade jag ingenting. Personer som för övrigt jag ville betrakta som helt sansade beskrev Håkan som en svensk Springsteen och han hyllades utan förbehåll som the next big thing. Jag lyssnade och hörde en röst som jag bara tyckte lät som att den sjöng falskt och hela det här paketet med sjömanskostymer och allt…nej, jag tyckte bara det verkade fjantigt. Det var fart och fläkt på scen kunde jag se när jag första gången såg honom live sommaren 2001, men det var inget jag föll för. Jag kunde dock redan nästa gång jag såg honom åtminstone få en känsla av att det nog faktiskt ändå kunde vara ganska bra i ljusa stunder. På den tiden var jag duktig på att skriva upp vilka konserter jag gick på och också med förband och spelplats och därför kan jag se att det var i oktober 2001 jag såg Håkan andra gången. Det var då på Store Vega i Köpenhamn och jag hade åkt över för att se A Camp. Jag var tidigt på plats för att reka för det var första gången jag besökte Vega. Jag minns att jag då träffade på en tjej som också var tidigt på plats och hon var där för att se Håkan, inte i huvudsak A Camp. Håkan var förband. Vi kan kalla tjejen Åsa, mycket för att jag har för mig att hon hette just det. Hon sade att hon nu skulle se sin 50:e spelning med Håkan (eller om det var att hon sett 50) och jag med alla mina Lundellkonserter i bagaget blev väl knappast chockad över antalet utan kunde bara konstatera att den falsksjungande göteborgaren också hade sina följare och om något var jag väl förvånad över att han ens gjort så många spelningar som 50. Det kändes som att han fortfarande var ganska ny då 2001. Just den där spelningen på Vega tyckte jag alltså faktiskt var riktigt bra, även om jag egentligen var där för A Camp, och det var väl sett i backspegeln möjligen en föraning om vad som komma skulle. Jag såg honom ytterligare några några gånger sedan utan att övertygas riktigt, men det var fint när han dök upp på Winnerbäcks 30-årsfirande i Linköping och de tillsammans gjorde Så länge skutan kan gå. Jag såg honom också på Peace & Loves stora scen och det borde ha varit 2012, men trött efter en lång dag på festivalen kände jag att…nej, det var inte intressant nog att se hela framträdandet. Jag backade bak långt och tror inte jag stannade kvar på hela den annars så hyllade spelningen. Det tog till Ullevi 2014 innan jag kände att jag nog fick lägga mig platt. Det är inte lätt att bli profet i sin egen stad, men Håkan Hellström har lyckats med det och om inte annat var det väl bevis nog när han fyllde landets snyggaste stadion Ullevi och att få vara med om den konserten kändes stort. Jag gladdes verkligen med Håkan långt där nere på scenen från min läktarplats. Jag är fortfarande inget hardcorefan, men efter den konserten kan jag nog säga att allt det jag sett med Håkan har varit bra. Jag var med viss självklarhet tillbaka på Ullevi i fjol när det slogs publikrekord och jag kommer att vara där igen nu snart. Hans spelning i Malmö lite innan jul var också magnifik och genom att min kompis Fredrik köpt extra biljetter fick jag också möjlighet att se honom på den lilla inomhuskonserten han gjorde i Berlin i maj. Evelina som också var med i Berlin såg honom dessutom när han spelade i New York i fjol och där liksom i Berlin var det tydligen i princip bara svenskar i lokalen. Därmed får det väl konstateras att det internationella genombrottet låter vänta på sig, men kul idé det här med ”First we take Manhattan, then we take Berlin”. Med lite tur fick jag nu också tag i biljett till den första av Håkans två konserter i Borgholms slottsruin, Sveriges snyggaste spelplats, i helgen som var. Jag lyckades inte alls med biljettköp på nätet när det var biljettsläpp utan fick tag i en överbliven biljett närmare inpå sedan jag liksom många andra efterfrågat biljett i ett forum kring konserten. Det var verkligen mycket bra igen och i kombination med den fina omgivningen där inne i ruinen blev det till en briljant kväll och jag fick också min favoritlåt Shelley. Även om jag inte anade det när jag såg honom de första gångerna tidigt 00-tal kan väl nu konstateras att Håkans tid kom till sist, även hos mig.