Curly Sue

Ordet skämskudde är intimt förknippat med bandet Takida (som för övrigt tycks vilja skriva det tAKiDA) och det var därför med stor tveksamhet jag igår kväll ställde mig framför Gröna Lunds stora scen för att se dem. Nu var det ju så att säga gratis att se dem eftersom gröna kortet till Grönan ger fri entré under hela säsongen när man väl en gång köpt det så det fick gå an. Plus att jag gillar låten Curly Sue med dem och därför kunde tänka mig att ändå ge dem en chans en gång. Med utgångspunkt i extremt lågt ställda förväntningar kan jag konstatera att det ändå var bättre än förväntat/befarat. Det var till vissa delar helt OK faktiskt. Det blev väl till slut ändå kanske hundratalet för många rockposer på scen och sista halvtimmen var mindre intressant, men det var uthärdligt. Nu har jag i alla fall sett dem en gång och lär sannolikt inte göra det igen, men jag fick förstås nu höra Curly Sue live och en del andra låtar var också OK så jag överlevde konsertupplevelsen utan större problem. Det blev en close encounter med sångaren också när han först skulle ut i publiken och sedan tillbaka till scenen igen genom att passera precis just där jag stod. Och än mer close encounter blev det för en av vakterna när sångaren på sin väg tillbaka över kravallstaketet helt sonika välte över vakten som skulle ta emot honom och så låg de två i en hög nedanför staketet och scenen plötsligt. Jag var i någon mån på konserten med Pia, som jag känner från resan i Sydamerika i vintras. ”I någon mån” såtillvida att vi inte stod på samma ställe, men vi träffades långt bak där man köper kaffe och donuts mot slutet av spelningen. Även Pia hade ett kluvet förhållande till Takida och skämskudden var vi eniga om att den var påtaglig när det kommer till att lyssna på bandet och se dem live. Nu fick vi debriefa oss om konsertupplevelsen och fortsatte sedan med det och en massa annat prat en god stund över prosecco till komfortabelt pris på lämpligt utskänkningsställe i annan del av huvudstaden. Som alltid trevligt att träffa Pia och det var inte först gången vi konsumerade bubbel tillsammans. Det gavs tillfälle till sådant även på resan. För att upprätthålla den goda stämningen på baren iscensatte vi dock inget isbitskastningskrig där, något som däremot utbröt ombord på den rosa bussen under sista sträckan in mot Rio då det sista bussbubblet avverkades. Utöver ohemult många egna bilder på Takida i det här inlägget samplar jag här nedan en högst isbitskrigsbefriad, men proseccorelaterad bild från gårdagskvällen från Pias Facebook. Nu hoppas jag att jag inte sårat något stort Takida-fan genom att ifrågasätta bandets status som accepterat sådant och till mitt försvar vill jag i så fall anföra att jag ju faktiskt ändå tyckte att det var bättre än förväntat. Och Curly Sue är en bra låt.