Bus stop

Det blir mycket väntande på flygplatser, tågstationer och bussterminaler när man reser. Och ibland onödigt mycket tack vare förseningar. Det har trots allt hittills inte hänt mig att jag missat någon konsert p.g.a. försenade tåg eller andra färdmedel, men det har varit nära ett par gånger.  Mest kritiskt var det nog när jag skulle se Blondie på Cirkus i Stockholm för några år sedan och det var pågående tågstrejk. Mitt tåg från Alvesta ersattes av buss och den var dels rejält försenad iväg och dels tar buss bra mycket längre tid än tåg. När det var lagstadgad halvtimmespaus för chauffören vid en bensinstation modell större någonstans vid Jönköping insåg jag att det inte fanns en snöbolls chans i helvetet att jag skulle hinna upp till Stockholm och ut till Djurgården i tid till konserten. Jag såg ett par stycken som just skulle kliva in i en bil, förklarade situationen och frågade om jag möjligen kunde åka med dem upp. De hade förbarmande och sedan jag snabbt hämtat bagage och varskott busschauffören om mitt avhopp hade jag snart sedan ett helt baksäte till mig själv och kom smidigt upp till Stockholm i god tid. Kritiskt var det också när jag 2015 hade sett Motörhead i Stockholm och nästa dag skulle korsa landet till Göteborg för att se Ulf Lundell i Göteborg. En hisklig storm hade ställt till det för bl.a. tågtrafiken och det såg mycket ovisst ut med eventuella avgångar. Jag försökte på alla möjliga sätt att hitta alternativ till det tåg som såg ut att inte komma iväg som det skulle. Jag hittade ingen lösning och trots avsaknad av besked åkte jag in till Stockholm C för att följa utvecklingen där. Och faktiskt kom mitt tåg iväg som första som lämnade Stockholm efter stormen och jag kunde pusta ut ombord MTR Express, som bjöd på räkmacka som kompensation för oron. Jag hann t.o.m. i tid till samlingen med vänner innan konsert i Göteborg så det klarade sig även den gången. Ej heller att förglömma är när jag försov mig efter övernattning hos kompisen Calle i Västerås. Vi hade båda sett Ulf Lundell där och jag hade nästa morgon tåg bokat till Oslo för att se Lundell igen där. Tåget missades, men eftersom Calle och hans kompis Andreas också skulle till Oslo för konserten kunde jag åka med dem. Tur att det inte är samma kris varje gång! Men nu var det egentligen bussar jag tänkt att det här skulle handla om, och om onödigt mycket väntetid. Och då med fokus på Hamburg. I maj förra året stod jag efter konserter där och väntade på en buss som nattetid skulle forsla mig upp till Köpenhamn. Avgångstiden var 3.00, men ingen buss kom. Till slut ringde en annan chaufför och vi fick veta att bussen var fast på en bensinmack en timme utanför Hamburg. Avgångstid oviss. Det visade sig att chaufförerna tankat fel typ av bränsle i bussen, sannolikt då bensin istället för diesel, och det blev att ordna fram ny buss. Jag vill minnas att det var först runt kl. 8 vi till slut lämnade Hamburg den morgonen och med ett par felkörningar på det kom jag inte till Köpenhamn förrän en bra bit upp på eftermiddagen. Nu i natt var jag tillbaka på samma bussterminal. Denna gång var avgångstiden 3.10 mot Köpenhamn och just som jag kommit till ZOB, bussterminalen, såg jag ett sms från Flixbus. Det var 55 minuters försening. Nu började det igen. Lika illa som i fjol blev det inte, men det var med närmare en och en halv timmes försening bussen lämnade Hamburg i morse. Det är sega väntetider mitt i natten vid en bussterminal där inget är öppet så dags. En annan busshistoria är när jag skulle flyga från Stansted tidigare i år. Jag skulle åka buss från Victoria Coach Station i London och tyckte att jag bokat med marginal. Så inte. Bussen var lite grann försenad redan när den kom och när den väl gjorde det såg jag chauffören lämna bussen på ett sätt som såg ut som att han faktiskt övergav buss och sitt jobb på National Express permanent. Medan minuterna rullade på försökte man få tag i den förmodade dissidenten på mobil och genom högtalarsystem, men han kom verkligen inte. En annan chaufför skakades fram, men det var kris med tiden för mig nu och när han sade att det p.g.a. trafiken skulle ta tre timmar ut till flygplatsen kändes det väldigt kritiskt. Stämde det skulle ankomst bli efter att mitt plan lyft! Nu gick det ändå lite snabbare ut och jag hann med, men det fick bli med en rejäl rusch på Stansted för att hinna till gaten. Just i det fallet blev det i alla fall inte onödigt lång väntetid på flygplatsen – om man nu ska se något positivt i det. Jag föredrar tåg och flyg framför buss, men oftast är det väl plånboken som styr och det här svepet till Tyskland blev med buss. Jag hade en gratis resa att lösa in som kompensation för den feltankningsrelaterade förseningen i fjol och det bidrog väl till valet nu. Även om jag föredrar tåg som färdmedel på landbacken har det blivit en hel del bussåkande genom åren. Ett tredjedels varv runt jorden på två veckor i Australien 1988 och sedan en månad med Greyhound runt stora delar av USA senare samma år. Och så har det blivit några resor med Rosa Bussarna efter det. I det senare fallet handlar det dock om ett annat typ av bussåkande än bara transport. Där gör man något tillsammans med andra under en period och även om det ser obekvämt ut är det faktiskt inte det. På en rosa buss sitter man inte lika fjättrad vid sitt säte som man gör om man åker en långfärdsbuss av mer modernt snitt. Men hur man än reser tenderar det till att bli mycket väntetid och ställtid som man man kanske kan kalla det. Och det är inte alltid lätt att hitta något vettigt att göra då. På min första charterresa - med kompisar till Teneriffa - blev vårt flyg hem flera timmar försenat. Serveringarna sålde bra och det samlades brickor, muggar, glas och tallrikar på borden i vänthallen. Vi var väl rastlösa och fick för oss att - till flygplatspersonalens och övriga passagerares förvåning - unisont samla ihop allt på borden till en mindre yta. Vi gjorde alltså lite av personalens jobb där, men bara för att vi tyckte att det var en kul grej och för att fördriva lite av den sega väntetiden. Så kan man också göra.