Bad

Nu är det verkligen kryss i taket. Jag har badat! I Sverige! Då är det värmebölja.Jag vill här för ordnings skull direkt påpeka att den lurviga badande på bilden INTE är undertecknad. Jag är sedan ett par dagar tillbaka både nysnaggad och nyrakad. Eventuella andra likheter är helt oavsiktliga, men eftersom bildbevis (och annan teknisk bevisning) saknas från mitt dopp igår fick jag använda annan bild och då blev det denna.När jag för snart 30 år sedan köpte hus där jag nu bor tror jag att jag utöver att jag tyckte om huset i sig även vägde in omgivningarna i mitt snabba beslut att köpa. Det är fint även i övrigt i byn, men framför allt är det det vid ån som ligger uppskattningsvis 100 meter bort. Det såg jag som en tillgång. En äldre man, Per, lade ner mycket av möda på att göra i ordning fint där vid ån så att både hans nära och vilka som helst andra skulle kunna komma dit och njuta av miljön. Nu är det efterföljande generationer som ser till att hålla Pers livsverk Solön snyggt och det händer att jag går dit och tittar någon gång. Det finns bord och bänkar så man kan ha med sig fika eller annat om man vill.Igår var en sådan dag då jag efter gräsklippande gick dit för att nog mest se hur högt eller lågt vattenståndet var, men det såg så inbjudande ut att sitta där som omväxling så jag gick hem och hämtade en rest av några kalla kokta potatis som fanns sedan midsommar, tillförde innehållet i ett paket matjessill, klämde ut gräddfil och tog med mig det ut och ner till ån. Till detta då också några kalla burkar öl, en bok och kanske något mer. Nu kunde jag inta en midsomrig lunch där vid ett bord medan ån forsade på och efter det sitta och läsa lite medan solen stekte mig på ryggen. Att bada fanns inte riktigt på agendan, men det HAR hänt att jag gjort det. Åtminstone en gång. Jag minns det och kan precisera det till att vara i juni 1996 eftersom jag vet att jag då hade besök och jag minns det också som att vi väl alla var nere och badade där i ån. Det blir ju en aning strömt så det är lite häftigt. Efter det kan jag inte minnas att jag badat där, men det KAN hända att jag gjort det någon gång. I så fall är det dock mycket länge sedan.Det har ju under pandemin besynnerligt nog blivit populärt med vinterbadande. För mig är det obegripligt och jag klassar allt badande i Sverige som vinterbad eftersom det aldrig når upp i de temperaturer jag vill ha. Ja, jag vet att jag är en badkruka, men jag tycker att det ska vara njutbart om man ska bada. Då ska det inte vara svenska temperaturer. Hur jag som barn lärde mig simma i det ibland 17°-iga vattnet vid Ekeryd är en gåta, men simkunnig är jag och då och där eller kanske snarare efter några år låg jag i och simmade längd på längd ut till någon boj för att ta kilometermärken och milmärken. 4 000 meter blev det enstaka dagar om jag minns rätt. Då var det nog inte 17° förstås. Nu nöjer jag mig med att försöka mig på Simborgarmärket varje år och det i uppvärmd bassäng någonstans.Nåväl… nu var jag alltså där vid ån och jag lommade hem den korta biten och hämtade ytterligare någon öl från kylen, kamera och faktiskt även badbyxor. Jag tänkte att jag i alla fall skulle ta med dem och så fick jag väl se om jag möjligen möjligen skulle våga mig på att doppa mig. Det fanns inte en själ i närheten, ingen som skulle behöva beskåda en badkrukas tveksamma närmande att bada, och jag tänkte efter en stund att jag kunde göra ett försök. Det såg ändå ganska inbjudande ut med det visserligen mörka, men forsande vattnet. Jag bytte diskret om till badbyxor och gick till vattenbrynet. Det var definitivt inte någon temperatur jag egentligen VILL bada i, men när jag stilla vadat ut en bit blev min bedömning att det nog ändå var 23-24°, möjligen till och med 25°. Definitivt för kallt för att vara njutbart att bada i, men det var soligt och varmt och jag övervägde det i alla fall. Sakta men föga säkert tog jag mig ut så att vattnet täckte badbyxorna och då var ju ungefär halva projektet avklarat.Nu blev jag stående där i uppskattningsvis 15-20 minuter och jag tänkte att det ju faktiskt kändes OK att stå där, men att det kanske kunde räcka. Solen sken på mig, jag hade fin utsikt och jag hade ju om inte badat så åtminstone vadat. Det var fortsatt inte en människa i sikte och det var ju skönt det. Det kändes som ett lika stort steg att ta som om jag skulle hoppa ut ur ett flygplan för att hoppa fallskärm, men när jag hörde en bildörr slås igen i närheten tänkte jag att skulle det ske att jag doppade mig fick det nog bli alldeles i taget och inte med någon åskådare på plats. Visserligen är det bra att ha livräddande personer i närheten, men jag ville inte visa min feghet innan jag eventuellt doppade mig helt. Jag övervägde chanserna till överlevnad och kom fram till att de nog ändå var relativt goda. Det var ju ändå inte en isvak. Det bar verkligen emot, men till slut skickade jag ner även den övre halvan av kroppen i någon slags dykning framåt. Ett stort steg för människan. Det handlade om en till två sekunder mitt helkroppsdopp varade, men rent tekniskt får man nog klassa det som att jag badat. Jag blev ju blöt gudbevars! Mer ett snabbt dopp än ett rejält bad kanske, men jag räknar då att jag nu badat. Och kanske att det faktiskt var första gången den här sidan millennieskiftet som jag gjort det i Sverige (förutom i uppvärmd swimmingpool då). Det KAN hända att det hänt, men jag har då inget minne av något bad/dopp i modern tid, inte i den kalla avkrok av världen som understundom går under namnet Svea Rike. Det känns bra att jag nu har gjort det här en gång, jag överlevde ju faktiskt, men nu kan jag nog tänka mig att det kan få dröja i ytterligare 20-talet år innan nästa dopp. Skulle någon höra mig sjunga ”Bär ner mig till sjön, bär ner mig till sjön, jag känner att jag måste i” på någon strand är det bara att betrakta som solsting eller tillfällig sinnesförvirring av något slag och det finns därför ingen anledning att ta någon notis om det. Låt mig bara vara tills anfallet gått över. Bär åtminstone inte ner mig till sjön!