Backstreets

Jag har varit i Köpenhamn några dagar och som nästan alltid på senare år har det varit konsertrelaterat. Jag såg nu två konserter på Store Vega, turnépremiären för Sparks i måndags och två dagar senare Ryan Adams med support acten Rothwell. Vega ligger på ett hörn någon gata in från den famösa Istedgade och den konsertlokalen har jag sett en hel del i. Det blev runt dessa konserter även lite tid i övrigt i Byen och en del flashbacks till tidigare besök när det nu fanns lite tid över och inte blev enkom en snabb kommandoräd för att se en konsert och sedan åka tillbaka till svenska sidan. Med Öresundsbrons tillkomst har onekligen Köpenhamn blivit betydligt mer tillgängligt. Förr kunde man bli strandsatt på danska sidan om man missade sista båten över och det kunde bli lång väntan på nästa flygbåt på morgonen. Nu går det tåg mest hela tiden om man inte har bil med sig och tåg är onekligen det enklaste sättet för passerandet av sundet. Det kan ju också ha sin charm att fastna på danska sidan även om de där nätterna med väntan på nästa transport kunde vara långa och sega. Efter att Ulf Lundell gjort sin spelning på Pumpehuset 1997 – den konsert jag menar är den bästa jag sett med honom om någon avtvingar mig ett sådant svar – hamnade jag tillsammans med Fredrik i väntan på flygbåt på morgonen på ett nattöppet kebabhak på Strøget. Där träffade vi två tjejer vi stått intill längst fram på konserten och den ena av dem blev sedan grunden till Nadja i Lundells låt med det namnet. En annan gång när jag väntade på flygbåt gjorde även Ernst-Hugo Järegård det och jag fick hans autograf. Ernst-Hugo som skrek ”Danskjävlar!” i serien Riket. Det gjorde han inte just vid det här tillfället. Vi åkte till Köpenhamn på karnevalen vid pingst under några år, jag och kompisar hemifrån. Det började med att jag och Rolle morgonen efter att ha sett Bob Dylan på Nya Ullevi 1984 körde bil neråt och åkte med en nystartad båtlinje över till Köpenhamn. Vi var båda trötta och det blev väl måttligt deltagande i karnevalen då, men de kommande åren åkte vi ner några stycken fler, bodde över på enklare hotell nära Hovedbangården och klädde t.o.m. ut oss i någon mån. Det var bara att haka på någon sambaspelande grupp och det var häftigt med trumljuden inte minst inne i Jorcks passage, minns jag. Jorcks passage ligger vid Strøget och när jag nu denna gång gick hela den långa gatan från Rådhuspladsen till Kongens Nytorv för första gången på många år kunde jag konstatera att det var ett ganska påfrestande myller av turister där och jag drog mig snart undan till lite lugnare gator. Men något pit stop blev det ändå på Strøget och en och annan gatumusikant fanns det som alltid där. Man skulle ha varit där när Bruce Springsteen 1988 högst oväntat dök upp och anslöt en gatumusikant på ett ställe längs den gatan. Det hade varit en häftig upplevelse. Det hela finns fångat på film, annars kunde man knappt tro på det. (https://www.youtube.com/watch?v=EQzpefkdPl0). Vi var några stycken som hängde lite utanför fina Hotel d’Angleterre en gång också och kanske var det just det året. Vi hoppades i alla fall få en skymt och kanske en autograf av Springsteen som vi trodde bodde där. Det visade sig dock att Metallica redan bokat in sig på d’Angleterre och Bruce med band bodde på annat håll så det blev istället autografer av bandmedlemmar i Metallica vi fick. När jag denna gång kom till d’Angleterre dök jag in i baren och det blev någon pilsner där bland fint folk. På väg ut verkade det som att det skulle vara någon Fashion Week-tillställning där på hotellet. Jag kände mig inte riktigt dressed for the occasion och vandrade vidare. Jag höll mig lite på bakgatorna sedan – hiding on the backstreets som nämnde Springsteen sjunger. Det var skönt att komma bort från myllret på Strøget. Lite off Kongens Nytorv gick jag in på en random bar och där visade det sig finnas en tavla som blivit albumomslag till en Gasolinplatta. Efter stopp där och en kebab på ett ställe hamnade jag snart igen på ställen där jag varit förut. Den Glade Gris lockade med korv på grillning och Guinness och stället var fullt av folk som skulle se någon stormatch mellan Manchester United och Real Madrid jag inte hade koll på. Den Glade Gris har jag hamnat på tidigare också någon gång när jag även då försökte gömma mig på bakgatorna. En annan bar, på en annan bakgata, hamnade jag på efter att ha sett Rolling Stones i Parken 1998. Jag gick då i riktning centrum och vid en vägkorsning träffade jag en färöing som var på väg till en färöisk pub. Jag skulle hålla mig flytande hela natten och hakade på till stället jag inte riktigt kan komma ihåg vad det hette. Möjligen lokaliserade jag det ändå nu nästan 20 år efteråt, men det var stängt så jag kunde inte helt säkerställa. Jag minns i alla fall att baren där var ett tillhåll för färöingar och grönländare och att ett gäng från just Grönland ramlade in framåt 3 på natten och beställde helflaskor med vodka till sitt bord. På de tidigare utflykterna till Köpenhamn – före bron och EU och allt – var den svenska kronan starkare än den danska och det var viktigt att köpa med sig hela ransonen öl hem. Denna hela ranson öl man fick ta genom tullfiltret på den tiden omfattade 6 x 33 cl. Lite annat är det nu när man kan ta med sig närmast obegränsat om man vill. Jag minns att det vid ett besök var ölstrejk i Danmark och efter mycket letande hittade vi att köpa med oss ransonen från en bar där man kommit över ett parti Carlsberg som skulle gå på export till Italien. Jag minns det eftersom vi tyckte att det var lite kul att det stod birra doppio malto på buteljerna. Somliga saker fastnar av någon anledning. De två första nätterna nu bodde jag på ett hostel på Istedgade bekvämt nära hovedbangården. Det var i de där kvarteren vi bodde på olika hotell när vi var nere på karnevalerna. Och det var också där, i Hotell Absalons annex, vi bodde när vi var på studieresa med gymnasiet. Det var förstås en del studiebesök, men även lite partajande och besök på Tivoli. Jag tänker med ett leende på läpparna på den resan varje gång jag passerar Absalon. Hotellet har snyggat till sig och det blev även i den baren en pilsner en av kvällarna nu. Det glimrade snyggt av skenet från bardisken i glaset där. Minnena poppar upp och ett ganska sentida besök i Köpenhamn var när jag efter jobbnatt och sömn vaknade upp alldeles för sent och fick kasta mig iväg och köra till Malmö för snabbt tåg över. Som tur var skulle konserten jag skulle på börja först kl. 22, men det var med bara fem minuters marginal jag kom in på ett packat Tivoli och så fick jag ändå från undanskymd plats se en skymt av Lady Gaga och Tony Bennett långt där framme på scenen. Och så måste jag ju nämna Victor Borge. Gammeldansk gillar jag inte, men den gamle dansken gillade jag och det glädjer mig att jag fick se honom en gång, på en inomhusscen på Tivoli i september 1995. Han var som väntat mycket underhållande. Nya upplevelser och minnen att ta med sig blir det hela tiden och när jag nu under detta mitt besök gjorde en förflyttning till gymnasieklasskompisen Lisa hade vi båda tid över till att faktiskt träffas en del och göra utflykter. På det viset kom jag nu genom Lisas försorg till för mig obekanta Papirøen och det var i grevens tid. Tydligen sjunger den på sista versen i sitt nuvarande skick så det gäller att hasta på om man vill ta del av det stora utbudet av världsmat som finns där. Jag är lite missnöjd med mitt val att äta strutsburgare för det fanns mycket annat som såg godare ut, men den slank ned ändå och lite pilsner med den i solskenet där. Ett stenkast från Nyhavn skulle det visa sig även om vi kom från annat håll. Väl värt ett besök, men hasta som sagt var på för snart ska hela rasket rivas. Dragør blev det också utflykt till med Lisa. Förr gick färjelinjen Limhamn-Dragør dit, men allt med båtar inblandat försvann med bron tyvärr. Dragør har ett litet charmigt centrum med mycket serveringar och ett stort lugn. Även det kan rekommenderas för ett besök. Oj! Det var många minnen som poppade upp när jag började tänka på tidigare besök i Köpenhamn och mitt senaste. Jag får hovsamt be om ursäkt för att jag tagit er bloggläsares tid i anspråk med dessa oväsentligheter en stund och försöker kompensera med lite mer lättsmälta bilder.