Another day in paradise

När jag kom till Kap Verde och Santa Maria första gången i januari 2010 var det helt förutsättningslöst. Ett nytt ställe, ett nytt land. Ett par timmar längre bort än Kanarieöarna.  14 år tidigare hade jag bland många andra hamnat på samma resa genom Afrika som den då på Hönö bosatte Janne och vi bibehöll lite sporadisk kontakt efter hemkomst. Det var 1996 vi avverkade det som i rosabusskretsar brukar kallas "Långa Afrika". 8 år efter det var vi åter på samma resa, nu ner genom Europa och genom ett antal länder i västafrika. Möjligen hade Janne redan då varit på Kap Verde, men jag tror nästan att det var något senare än så han började prata om den önationen och att han tyckte bra om den. Han pratade om Mindelo, en stad på ön Sao Vicente, och jag noterade att jag ville åka till Kap Verde en dag. Och tidigt 2010 blev det alltså av. Charterresorna hade kommit igång, inte till Sao Vicente och Mindelo men väl till Sal och Santa Maria på den ön. Jag hade bokat en sistaminutenresa med ospecificerat boende och hamnade en bit utanför centrum längs en lång strand där som det verkade de flesta större hotellen låg. Mitt hotell var lite grann slitet, men det hade ett mycket fint poolområde och så var det alltså också längs stranden och genom att antingen gå strandpromenaden eller på vägsidan av hotellen kom man på några minuter till Santa Marias centrum.  Jag gick in dit varje dag och jag gillade omedelbart både stan med sina stenlagda gator, stränderna, vädret, klimatet, den avslappnade stämningen och allt. Det kändes lite som att jag efter en hel del resande genom åren hittat hem.  Det var lite varmare och lite mer exotiskt än Kanarieöarna och det kändes verkligen att jag var i Afrika, en världsdel som jag redan efter tidigare nämnda resor gillade. Att solen tycktes skina konstant från blå himmel på dagarna bidrog förstås till den positiva upplevelsen. Jag minns visserligen ett hejdundrande åskväder med slagregn en sen eftermiddag, men det var undantaget som bekräftade regeln. Resten av veckan var det kanonväder. Och med påstådda 350 soldagar per år talar statistiken för att det är övervägande fint väder. Det kändes som jag kommit till paradiset och jag såg också talande nog en skylt med "Welcome to paradise" på restaurangen Angulo. Jag tog bild på den och hade den med i ett av mina allra tidigaste fotoalbum på Facebook. Jag åkte tillbaka så snart jag kunde till Santa Maria och nu är jag här för jag vet inte vilken gång i ordningen. Den där skylten med "Welcome to paradise" hänger kvar på restaurangen, men den har flyttat till en annan plats. Och visst känns det som helhet fortfarande som det här är så nära perfekt man kan komma. Visst har jag som paradis betraktat varit på ännu vackrare stränder och nog hade jag velat ha vattentemperaturen några grader högre, men i övrigt så.  Även om det inte märks så mycket vilken veckodag det är här är det kanske ändå lite av söndagskänsla en dag som denna. Det mesta håller öppet vardag som helgdag, men lite mer av ledighet är det ändå på söndagarna hos lokalbefolkningen.  Visst är det en del moln ibland, men oftast gassar ändå solen på bra och det där med 350 soldagar per år skojar man inte bort. För en vinterhatare som har svårt att hitta något försonande varken i november eller de påföljande månaderna känns det verkligen som ett hörn av paradiset.  Dagarna rusar på, men idag är jag kvar och ytterligare några innan det är dags att lämna för den här gången. Ytterligare någon dag i paradiset alltså.