Airport

Om vi bortser från nattaktiviteterna med vänner efter Little Steven-konserten i Amsterdam inleddes måndagen om man så vill på flygplatsen Schiphol. Jag hade ett tidigt flyg därifrån och åkte därför ut dit redan på natten. Just Schiphol har jag ett lite speciellt förhållande till eftersom det var dit jag kom sedan jag 1985 efter de två legendariska Ullevikonserterna med Springsteen liftat hela vägen från södra Småland till Holland för att förhoppningsvis få se Bruce igen. Det regnade och det var en bit in på natten och den sista jag liftat med hade vänligheten att sätta av mig på Schiphol. Där skulle jag kunna vila lite i väntan på att på morgonen kunna ta tåg sista biten till Rotterdam. Så blev det och jag försökte väl sträcka ut mig lite grann på någon soffa eller golvet där. Jag tror jag kommer att återkomma till den där liftningen framåt i något inlägg.   När jag kom dit då i juni 1985 hade jag ännu aldrig flugit någonstans så en flygplats var för mig okänd mark. Nu 2017 är det ett stort antal flygplatser jag passerat genom åren och det är väl egentligen inte världens mest upplyftande miljöer att vara i utan mest en plats med procedurer som tar en massa tid. Jag kan dock ibland känna att det är fascinerande med flygplatser, särskilt om man redan kommit en bit iväg. Då står man där i en annan del av världen och det kan då kännas fängslande att se att man bara är en flygbiljett ifrån de där destinationerna på informationstavlan. Det finns en sådan potential hos flygplatser. Allt känns liksom möjligt. Jag är medveten om att nog ingen jag känner och som varit där faktiskt gillar Addis Abebas flygplats, ingen mer än jag, men när jag kom dit första gången gick jag bara runt och njöt av allas vänliga leenden i butikerna och jag blev bjuden att smaka på lunchmaten några tjejer i en skobutik satt och delade på. Det finns ju roligare flygplatser än i Addis, det kan jag hålla med om, men jag gillar den. En annan avskydd flygplats är den i Moskva som väl heter Sjeremetov. Jag flög tre gånger tur och retur med Aeroflot till olika ställen någon gång för drygt 15 år sedan och då hade jag som ofta var fallet med Aeroflot långa väntetider där. Jag kan förstå att den flygplatsen anses trist, men det fanns en irländsk pub med Guinness där och där kunde man ju ledigt sitta av några timmar så jag kunde riktigt längta efter att komma tillbaka dit. En av gångerna träffade jag på en av SVT:s utrikeskorrespondenter där, på väg till någon krigshärd med en kameraman. Det var också vid ett tillfälle 11-12 timmars väntetid på Dohas flygplats i Qatar och där minns jag att det var fascinerande att se människor från exotiska arabländer passera och jag förstod att det skiljde lite från land till land hur de var klädda.   Amsterdams flygplats Schiphol var också den flygplats där jag skulle byta plan sedan min pappa för några år sedan gått bort när jag var på Kap Verde och det ordnats en reguljärbiljett hem av SOS International. Jag behövde hem och ta hand om allt som skulle ordnas med och det var mycket känslor och tankar som rann genom huvudet när nu även min pappa var borta. Då ville jag verkligen att allt bara skulle gå fort där på flygplatsen. Idag tog jag mig från Schiphol tillbaka till Skandinavien, till den välbekanta flygplatsen Kastrup, och dagens mål var att se Coldplay på Ullevi. På sätt och vis gjorde alltså Ullevi att jag kom till Schiphol 1985 och Schiphol nu 2017 att jag kunde ta mig till Ullevi. Om Coldplay får det bli i nästa inlägg.