A fine, fine day for a reunion

I somras såg jag efterlängtade Little Steven i Manchester och Amsterdam. I Manchester stod jag intill en ung blond tjej som såg att jag tog en del bilder och undrade om jag lade ut dem på Facebook. Jag svarade att jag brukar lägga ut en del, men att det nog skulle dröja ett tag med album eftersom det redan då släpade efter (nu är det ännu värre!) och vi lade till varann på den så kallade Fejan. Häromdagen såg jag att Adrienne som hon hette lade ut att hon skulle se Little Steven igen i Newcastle, men det hade jag totalt glömt bort när jag igår kom till O2 Academy där för att se honom. När jag kom lite efter tiden för insläpp vid sju var det lång kö och den verkade inte röra på sig. Istället för att tillbringa några minuter i stillastående kö i den lite kyliga novemberkvällen gick jag över gatan till den pub som strategiskt nog låg placerad där. Det var inte så mycket folk där, men vid baren fanns ett till synes bekant ansikte. ”Adrienne?” sade jag och det var det ju. Kul! Jag hade ju helt glömt att hon skulle på den här konserten. Minnet är kort. Hon och hennes vänner gick över till O2 Academy före mig, men där inne fick jag sedan syn på dem några meter framför mig igen och så stod jag med dem. Det var E Street Fans-tröjor på en del av dem. Konserten med Little Steven and the Disciples of Soul var i mitt tycke bättre den här kvällen än två dagar tidigare i Liverpool. Det var en bättre lokal, bättre utrymme på scenen, snyggare ljussättning och det kändes som att hela konserten lyfte med det. Inte för att det var dåligt i Liverpool, men det här kändes bättre. Och en extra låt fick vi också, The Animals-covern We gotta get out of this place. Och en av Adriennes vänner fick sin I don’t want to go home. Adrienne själv hade försvunnit, men jag bytte några ord efteråt med mannen som ville ha I don’t want to go home och då dök ett annat bekant ansikte upp – med ett minst sagt yvigt hår kuvat under keps. När jag och en hel del vänner i somras träffades i Amsterdam för att se Southside Johnny ena dagen och Little Steven nästa fanns också denne man, för mig tidigare obekant men tydligen bekant med en del av mina vänner, där. Jag fick förklarat att han brukar stå långt bak på Springsteenkonserter och dansa galet, något som hamnat på YouTube. Och jodå, där finns han. Här är 143 sekunder av äkta glädje och mycket spring i benen: https://www.youtube.com/watch?v=Gn4_jc5kOmM. Bernie heter den galet dansande mannen och efter att ha träffat honom i samband med båda konserterna i Amsterdam kände jag nu igen honom och hälsade på honom där inne på O2 Academy. Efter det gick jag ut och över till den där så lägligt placerade puben igen och dit visade det sig snart att även Bernie och hans vänner kom. Där fanns också en Tom som var med i Amsterdam. Som alltid kul att återse folk man träffat tidigare även om man inte känner dem väl (liksom att träffa nya). Någon slags återförening blir det ju när man ses igen så, med samma intresse. Det blev en selfie (ja, Kjellfie då) med Bernie där på puben och ungefär samtidigt fick tydligen Adrienne en med Steve van Zandt himself. Jag samplar den bilden till detta inlägg. I morgon är det dags för konsert med Little Steven igen, då i Stockholm. Då är varken Adrienne eller Bernie på plats, men väl många andra vänner och bekanta. Det blir nya kära återseenden. Ännu en fin dag för sådant.