för mycket

Det är så mycket som har hänt, allt går åt helvete!! som dem flesta vet så har jag Borderline och jag har inte fått någon direkt hjälp med det, alltså jag har inte riktigt fått gå i någon terapi och prata med någon psykolog eller någon medicin för den delen som ska hjälpa mig att må bättre. För på den senaste tiden så har jag bara mått skit, jag har inte orkat göra ett skit och jag har inte heller gjort något skit för jag har bara inte orkat, jag känner mig helt tom inuti mig. Jag blir mer och mer rädd att min kille ska lämna mig och det är att jag har separationsångest, jag orkar inte leva mer jag är trött på allting!!Jag är livrädd att min kille ska lämna mig och hitta en som är bättre än mig och i söndags så hade vi ett sånt stort bråk som jag fortfarande har mardrömmar över, vi bråkade så mycket att han typ kastade ut mig, sen när jag försökte ta mitt liv på massa olika sätt så blev han rädd och flippade ur och blev arg och allt så han kastade ut mig, jag stannade kvar för han tog inte tag i mig och bokstavligen kastade ut mig, och jag är kvar än men vi har bott ihop sen första gången vi träffades och det är snart 7 månader!!!och nu vill han inte bo med mig mer....jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra! för det som jag trodde var min trygghet och mitt hem är inte längre det, allt har slitits bort från mina händer och jag har ingenstans att ta vägen, mina föräldrar vill inte hjälpa mig. Jag har inga vänner....jag har ingenting!!o igår så var jag på psyket och satt där och stor böla och verkligen bad om hjälp så allt som hände var att de skickade en remiss till Najaden och skickade sen hem mig med en påse piller som jag ska börja ta nu som ska få mig att må bättre vilket jag verkligen hoppas att det gör, men det är de att jag har inget hem...jag har ingenting och det är säkert bara en tidsfråga innan min kille inte vill se mig mer eller ha något mer med mig o göra och jag vet inte vad jag ska göra för det är ingen som hjälper mig, soc är som dem är och jag vet inte vad jag ska göra...jag orkar ingenting men jag försöker verkligen nu för att jag vill verkligen inte förlora honom, han är mitt allt och jag vet att det låter väldigt dumt och att jag kanske är korkad som vill vara med en som kastat ut mig, men det är de att jag är kvar, han älskar mig fortfarande men han är rädd och han har aldrig varit med en som har sånna här stormande humörsvägningar, jag kan gå från skit glad till skit arg på bara sekunder. Jag är livrädd att han ska lämna mig för han är faktiskt en underbar man! han ger mig allt och mycket mer och jag bara kastar han...om det är någon som inte är värd någon så är det jag som inte är värd han....men all min trygghet och MITT HEM!! är borta!! jag har ingenting mer....jag orkar ingenting, jag är skit trött hela tiden och utmattad och jag vill bara få vårt förhållande att funka igen, jag vill göra han glad igen! och allt är mitt fel för det är jag som inte fixat någon hjälp tidigare så det är anledningen till att vi har bråkat så mycket och allting är bara mitt fel för det finns ingen annan väg o se det mer än att det är mitt fel och ingen annans. Och jag kanske förlorar det enda som betyder något i mitt liv och det kommer jag inte att klara av...