allt

Jag vet att det inte är någon som läser detta, och om det är någon som läser detta så tack.du är kanske den enda.det har hänt en massa. Det finns så mycket som jag bara vill få ut och skriva ner allt möjligt! Men mina demoner är så högljudda att jag knappt orkar med mer, mitt huvud gör ont men jag har inte huvudvärk, min kropp har ont men jag är inte öm någonstans, jag vill inte ha all denna smärta mer, jag orkar inte med mer. Jag vet inte vad jag ska göra, men jag orkar inte med mer och nej detta är inte något självmords brev för ska man begå självmord och lägger ut det såhär så är det så att man vill inte dö, man vill ha uppmärksamhet och uppmärksamhet är det sista jag vill ha.jag älskar denna personen men jag vet att han aldrig kommer ens att vara kär i mig. Han kommer aldrig att vilja vara med mig någonsin på samma sätt som jag vill vara med han. Jag vet att han aldrig kommer se mig på samma sätt som jag ser han.och det är så mycket som hänt, jag träffade han och han var så underbar och ja vi dejtade första gången vi sågs, sen så berättade han att han har svårt att få känslor och han har inte fått några för mig....men jag har fått känslor för han så nu är vi bara vänner men vi ligger med varandra ändå....så jag vet inte vad man ska kalla allt detta, för vi gör allt som par gör bara det att vi är inget par vi är bara vänner.men det är också det att jag kan sova bättre med han, jag kan äta när jag är med han för jag äter knappt något när jag är hemma själv. Jag mår bra när jag är med han och mina demoner ser jag knappt när jag är med han. Men så fort som han går så kommer dem krypande tillbaka, det kan ta en dag eller två men dem kommer tillbaka och jag slutar bry mig, jag slutar äta, jag börjar hata mig själv o planera mitt självmord. Jag börjar skriva avskedsbrev till alla, vilket kanske inte är så logiskt men jag vill ha en sista sak att säga till dem. Jag vet inte varför men jag vill inte att min familj ska ha något med mina saker o göra för att dem har aldrig brytt sig så varför skulle dem bry sig om alla mina saker när jag är död, jo för det kan finnas saker med värde som dem kan sälja o få pengar för så dem kan leva sitt liv. Min familj har aldrig varit en familj. Hela mitt liv har jag fått höra att jag är ett fel, ett misstag, jag borde inte leva för jag är en sådan besvikelse så ingen vill ha mig. Och jag vet att det är sant, ingen vill ha mig och försök inte skriva något "klart att det finns någon för dig!" okey det kanske finns det, men min kropp orkar inte med mer, mitt huvud orkar inte med mer. Så jag ger upp mitt sökande efter någon för jag vet att han kommer bli väldigt besviken! vem skulle vilja ha en som inte ens vill leva med sig själv..?det finns ingen som vill vara med en och älska en som inte ens vill vara med sig själv eller ens kan älska en själv. Och jag är den som alltid säger du kan inte älska någon förens du kan älska dig själv men ända sen jag var liten så har jag sagt att jag vill dö och jag snackar inte om tonåren, jag snackar om när jag var 5 år gammal så sa jag att jag ville dö. det finns så mycket mer som jag vill skriva, men jag kanske ska låta det vila till nästa gång...