Vi måste prata om

Ångest. Jag har så många ångestmoln just nu så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Prestationsångest tillexempel, jag känner att jag har så mycket att leva upp till och hinna med men i själva verket har jag ingen mer ork än att lägga mig och slockna i sängen. Det har jag också ångest över.  Jag känner press att jag blir äldre, och måste komma framåt i livet.  Jag känner även en ångest över alla sociala medier. Ni vet ju att jag ALLTID är mig själv, öppen och visar alla mina sidor. Men just nu fungerar inte ens det längre, jag vill pausa allt och bara kasta min telefon för en vecka eller två. Men samtidigt tycker jag att allt är så roligt och vill inte sluta nu.  Jag känner även ångest jag inte riktigt kan sätta ord på, oftast senare på kvällen när jag försöker koppla av. Gamla händelser spelar upp sig i huvudet, kanske kunde jag gjort någonting annorlunda eller tankar om vad folk tycker om mig. Det här trycket över bröstet och andningssvårigheterna som uppstår är något jag aldrig riktigt upplevt på samma sätt innan.  Det känns som att jag liksom inte riktigt har tid till att reparera mig själv utan alltid kommer det saker i vägen. Både bra och dåliga. Jag måste fokusera på mig själv nu och nu vet jag att jag verkligen kommit till den insikten. Till alla er som frågat varför jag är så nere så har ni svaret här. Jag vet knappt varför. PUSS till er.