Lite tankar

Jag vill tacka er för alla fina kommentarer, för att jag hamnat på plats 1 på devotes topplista, för att ni genuint bryr er om mig. Jag har inte haft tid att svara alla men jag vill bara att ni ska veta att jag är så tacksam.  Operationen är klar och jag tänker att jag skriver om den i ett separat inlägg. Nu vill jag bara skriva av mig lite. Det har nu gått sex dagar. Sex dagar av smärta, instängdhet och sex dagar utan kontroll. Det är inte bara min skada som får mig att må dåligt just nu, jag skulle snarare säga att det är det minsta jag känner någonting kring just nu. Jag känner mig så otroligt ledsen över allt som har hänt och jag känner att detta tär på mitt psykiska mående, enormt. Jag har legat i samma säng i några dagar nu och har ingen kraft att flytta på mig, ingen kraft att prata eller skratta. Jag känner mig inte som mig själv. Ett ständigt tryck över bröstet, panik attacker och en känsla av ingen kontroll gör inte detta bättre heller. Jag vet att jag är omringad av så mycket bra människor och att detta kunde varit så mycket värre. Men känslan att själv inte kunna ställa sig upp och gå på toaletten eller att inte kunna röra sig från sängen är rätt jobbig. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna gå eller springa på samma sätt som tidigare igen. Jag känner mig besviken på mig själv, och känner skuld mot alla andra... Nä fy. Jag har pratat väldigt mycket om detta och jag tror att det är viktigt att vara öppen hur jag känner. Men det är så svårt bara, känner mig så hjälplös.Ville verkligen bara skriva av mig lite. Vill inte att ni ska tycka synd om mig alls utan jag ser detta som min dagbok just nu. En plats där jag kan skriva av mig och öppna upp mig.Många kramar till er alla