Come or stay...

Jag blir så ledsen av att tänka på kärlek ibland. Hos de allra flesta är det något så fint, som gör en så lycklig och glad. Men hos många andra är det en ren och skär tyngd, som gör oss olyckliga och förstör oss. Det är så synd att något så himla fint samtidigt kan upplevas så himla fruktansvärt. Känslan av att tycka om någon som inte tycker om en själv, eller känner samma sak tillbaka är nog en av det värsta smärtor man kan uppleva. När man så fint har delat med sig av allt, sina bra och sina dåliga sidor, och sedan inte få sina känslor besvarade. Det har hänt mig, flera gånger men speciellt en gång och den gången fick mig att tappa hoppet för kärleken ett tag. Jag hade träffat en så fin kille för ungefär ett år sedan . En kille som inte bara ville träffa mig sena kvällar efter krogen. En kille som visade vad han kände och tyckte om mig. För ett tag kände jag mig som den absolut finaste och enda personen i världen. Vi sågs fram och tillbaka under en ganska lång tid. Men det blev ingenting mer än så. Allt eftersom slutade han höra av sig, han började följa många nya tjejer på Instagram och allting rann ut i sanden. För mig kändes det som att min värld rasade, jag hade varit med om ett riktigt uppbrott en gång innan det och det var det värsta jag varit med om. Jag orkade inte må så igen. Hur skulle jag klara mig utan honom? Den känslan, när personen man vill ha kontakt med 24 timmar om dygnet slutar svara på dina snapchats, slutar kolla på dina bilder och slutar fråga hur man mår är fruktansvärd. Jag vet att det är många av er som läser min blogg som känner igen sig i den känslan och bett mig att skriva om det här. Det går inte att beskriva hur det känns, eller jo, rent utsagt piss känns det.  Jag klarade igenom mig detta så himla bra, och idag är det han som vill ha tillbaka mig, men jag som insett att jag är så himla mycket starkare utan. Man ska umgås och träffa både partners och vänner som ger energi, inte tar. Jag har varit med om så himla många ta-relationer som jag är så glad att jag klippt idag. Även om det har varit svårt har det varit så himla himla bra i slutändan. Och det är det jag vill komma till i den här texten. Även om man är ledsen, om det känns som att hela världen går under. Tänk alltid på dig själv och ditt mående, vad kan du göra för att du ska må bra nu?  Mina bästa tips för att klara sig igenom ett sånt här avslut (det spelar ingen roll om det är ett avslut med en nära vän, en pojkvän eller ett tinder-ragg, det gör ändå lika ont att förlora någon man haft kontakt med.) är: 1. Fokusera på dig själv. Unna dig den där väskan du alltid velat ha, gå till gymmet, smörj in dig med brun utan sol eller lägg en ansiktsmask. Allt för att få dig själv att trivas i din egen kropp och utseende. Det höjer självkänslan i en sån här situation. 2. Gör det du aldrig tidigare tagit tag i. Handlar det om att du alltid velat söka ett nytt jobb eller åka på en lång resa till något annat land, TA TAG I DET. Jag brukar ofta tycka om att rensa, göra om hemma eller tvätta när jag är ledsen. Det är så konstigt men jag känner att jag tar tag i städningen, får en ny fräsch garderob och något nytt händer. Det får mig att må bra. 3. Umgås med vänner, vänner som får dig att må bra och INTE tänka på hen. En del gånger har jag varit med vänner som får mig att tänka mer och mer på det som hänt, jag kollar min telefon en gång extra och koncentrerar mig inte på någonting annat än honom. Andra gånger umgås jag med vänner som får mig att glömma honom, för en minut, en timme eller en hel helg. Och det är såna vänner du ska umgås med.