Utväg

Nytt möte på morgonen på utväg. Denna underbara individ som guidar X i djungeln av känslor . Återigen sätter han ord på det. Hur han vill ha lugn och ro . det är här min uppgift som förälder kommer in att ge honom förutsättningarna för detta.När x var på toa pratade vi lite om mitt besök där imorgon och det som fastnade var hennes ord ” tänk att du tar syrgasmasken på flygplanet, du hjälper dig själv först . ” så är det här . Jag har satt mig själv på ”hold” för att x ska få sitt lugn och ro . Nu måste jag ta masken och andas för vår skull.Läskigt absolut och klart har även jag Ptsd och efter allt ”it” gjort . men iom allt med x har nog även jag på något sätt hittat min grundtrygghet i mig själv och de runt omkring , kanske just därför jag är fyrkantig och mitn moral kompass just nu peakar. Brutala ärligheten om jag inte tycker ngt är ok . Kanske är det mitt sätt att navigera och även skydda mina barn .Tidigare i livet så har jag nog mest hoppats att individer ska tycka om mig och jag vill inte göra fel . Skillnaden nu är att jag skiter i hur folk ser mig , gillar dem inte det som de ser eller får , so bee it . Inte mitt problem alls . Det får ligga hos dem . jag vill inte göra fel , utan jag vill göra det som man ska och som är det som gäller . Fel kommer jag att göra och det är då jag lär mig.Funderar på om det är så att de tog 44 år av navigerande i en storm som äntligen gjort att jag nått min egen hamn .Och nej det har inget med att jag är kvinna som gjort att jag fått hjälp från myndigheter och socialtjänst. Alla dem gånger jag blivit nekad , inte trodd på , inte hörd . det har inte med kön att göra utan att jag aldrig slutat säga rakt upp och ner hur det ser ut , jag har aldrig slutat knacka på varenda dörr det behövts . Jag har suttit intelefonera otaliga dagar i streck . Jag har gråtit varit fly förbannad osv . De tog fan sin tid och ärren är rätt stora men nu . På ca 2 år har vi äntligen kommit ngn stans jag och X . klarar vi detta kommer vi klara allt precis allt