Runaway train
X sa ifrån att han inte vill ha mer samtal med ”it” till vår socialsekreterare. Min modiga krigare som vågar .Sen fick jag åka på det sista mötet med dem jag spenderar varje lediga dag med i 2 års tid . Familjebehandlarna i Götene.X och jag hade inte varit där binär utan dem , det var dem som gav mig modet att välja gå emot ”it” I det rummet har jag skrattat , gråtit, gått sönder , kommit till insikt. Och nog gröt jag idag med , när dem berättade hur jag vuxit och att jag alltid ska ta striden när jag vet vad rätt och fel är.Att jag alltid ska fortsätta kriga för att x ska få sin röst hörd och att jag är starkare än vad ”it” någonsin fått mig att tro motsatsen . Att kriga mot en narcissist är inget man gör i en handvändning och många gånger kommer tvivlen. Men nu vet jag att det var rätt .Även om x och jag behöver läka så finns tiden till det nu.Jag kommer alltid vara evigt tacksam för dessa människor som fångat upp mig när jag rasat. som den gången jag bröt ihop när ”it” tog x och han inte kom hem. hur jag i min ensamhet låg i fosterställning på ett kallt golv och bara skrek rakt rakt ut. att höra hur dem mådde dåligt för de var tvungna att genomföra ett umgänge , fast x kröp krälade i bilen och vägrade gå ut. Hur de bad om ursäkt för att de inte hindrat det. Jag förstår dem , deras uppdrag från tingsrätten och jag lägger ingen skuld på dem , inte x heller .Luften gick nog ut mig lite nu när jag tänker på alla samtal och möten vi har haft , vilken väg jag gått och vilken väg vi har att gå.”it” han finns där , som en mörk skugga hos mig och x men han är inte innan för vår dörr , han sitter inte på min Axel och får mig att tvivla i alla val jag gör . Någonstans tycker jag synd om honom att det enda sättet att göra sin röst hörd är med våld och förnedring och maktmissbruk.Jag tror på karma och har gjort i alla år . Och någonstans önskar jag att han finner ett lugn. för jag tror alla människor behöver det .Men det lugnet får han finna utan att skada x och mig mer .Det är bra nu . På riktigt .Vi har lika stor rätt att leva och vara lyckliga som alla andra människor .Har man att göra med ”it” så kan man aldrig släppa garden helt eller sluta vara på sin vakt . men det är mitt ok att bära inte x han ska få vara och bli det barnet han är .För så länge jag lever kommer jag alltid stå bakom honom och mina andra barn , om det inte behövs att jag står framför dem och tar svärmen av kulor.