Första dagen på ruta ett.

Allt bara står mig upp i halsen . Precis allt .Samtalet mellan ”it” och X skulle jag nog kunna stämpla som ”Hej jag är inte fysiskt närvarande , men jag kan sparka sönder dig med ord”Jag var inte med under samtalet , X ville inte det utan ville att O skulle vara med och självklart familjebehandlare 2.0 som skulle övervaka samtalet.X stod på sig om att saker ”it” påstod har hänt och inte hänt.Frustrationen, ilskan och rädslan.Rädslan av att höra ”it” säga att X kommer få besök i nya skolan.Han har precis börjat ny skola efter att ha missat ett helt läsår , just pågrund av rädslan för att ”it” ska komma. Ska den nyfunna glädjen att få till skolan och vara barn ryckas bort igen ?Kvällen gick mellan hopp och förtvivlan slag hårda ord tårar och stunder av insikt och klarhet.Den där tröttheten som finns i kroppen som inte går att förklara. Sista dagen på semestern, planerad Aw med jobbet ikväll , visst det hade varit kul men jag behövs mer hemma ikväll, vilket inte gör mig någonting alls.Men kanske vore det dags att investera i ett gymkort , ett sätt att rensa huvudet. Dags att väcka X för att motivera att gå till skolan , för att sedan sitta i telefon och försöka lösa upp det här ihop trasslade garn nystanet av känslor och logik.