Break down walls like Jericho

Tillslut får man nog, på ett eller annat sätt säger tillslut kroppen och sinnet STOPP.  och man vet att man aldrig mer kommer bli den personen man en gång var. Att uppleva besinningslöst, hatiskt våld i alla bemärkelser förändrar en. Två val andas eller dö. Efter tre år sa mitt sinne och kropp stopp ,  Efter ytterligare nio år kan vi Kliva över ruinerna av den mur "it" byggde upp. Ärren på kroppen och själen finns kvar som en ständig påminnelse om i vilket vaccum vi befunnit oss i .  Det är inte bara jag , utan x och hans syskon. Alla bär på olika sår och vi hanterar läkningen olika. X är den som farit mest illa, kanske just av den anledningen att han aldrig kommer blir helt fri då hans förövare är den personen som skulle ge honom trygghet och stabilitet.Y och Z är vuxna, Y kämpar emellan åt och den skuld jag känner stundtals att jag drog in dem båda i ett inferno ,känns övermäktig.  Trösten i det hela är idag att Y och Z är vuxna.  En av dem har fått kämpa och möta sina egna demoner, stunder har jag fruktat att jag även ska förlora en av de finaste jag har. Men som fågel fenix har han rest sig upp. Våld förändrar en hela vägen in i minsta cell, våld skakar om och är skoningslöst. Någon gång fick jag frågan om jag hatar. Nej jag hatar inte men ibland känner jag en sån otrolig ilska och en stor sorg , men hata gör jag inte .  När X har frågat mig varför "it" har gjort det han gjort  så har jag svarat " När en människa mår dåligt i själen  kan man göra dumma saker " fel svar kanske, men jag tror genuint inte att en person som mår bra är kapabel att göra dem saker "it" gjort mot X eller mot mig.