Blåmärken och blåklocka

X har varit på utväg och pratat känslor , jag fick ett häfte att läsa . Vi pratade om känslor och han berättar så otroligt mycket för mig och Petra i det trygga rummet . Att prata om våldet han utsatts för gör vi inte , för han måste få din bedömning och trauma behandling av bup först.Möter O och lämnar x åker till jobbet som på två timmar gör en lagom dränerad , kommer hem och de X la på minnet från dagens möte var att man ska leka mer , då barn med Ptsd slutar leka. Det blev swat team genom husets alla rum . Sen smällde det . Kanske för att jag sa att kl var mycket eller ngt.Sen har vi legat på golvet , grova ord och en svart blick. 10 år med så mycket ilska eller arghet som han själv kallar för döden. han har slagits sparkats och spottats , för att efter en timme komma på att man kan bygga en koja av överkastet . på två sekunder vänder det , bebisrösten kommer och nu ligger vi under en halvdan koja och jag vet att han snart somnar . jag hann lästa till avsnittet explosiva barn.Jag börjar få en förståelse för dessa svängningar och jag lär mig att få verktygen att kunna hantera det, men oj vilken väg det är kvar.Imorgon kommer kvällens händelser vara borta hos X men det kommer synas på mina armar och ansikte .Det är inte hans slag som gör ont eller att han kallar mig för h ordet utan det som gör ont , är att jag inte bara kan ta hans smärta och kaos,så han slipper .