Kapitel 21: Mamma & missbrukaren - Gästkapitel av Marie Jönsson

Jag har alltid velat ha en liten flicka om jag blev gravid. Och det blev jag med dig sensommaren - 88. Vi hade pratat om att bli en familj. Mamma pappa och barn, och ha ett ”normalt liv”. Redan innan du föddes var jag i missbruket.Din pappa träffade jag året innan och på det året hände det mycket. Att vara gift med din pappa var ett evigt flyttande allt efter var han satt i fängelse. Vår/sommaren -89 satt han i Linköping och jag bodde i närheten. Jag var gravid i nionde månaden och snart skulle du komma till mig. Jag var rädd. Rädd för att inte kunna ge dig det en normal familj ska kunna ge och vara. Jag var tillbaka i missbruket rätt så snart efter att du hade fötts.  Vi bodde i Malmö. Sålde droger och du befann dig i allt detta. Folk kom och gick och jag minns tydligt att du satt i hallen ibland alla skor och pillade på skosnören medan folk kom och folk gick.Jag fick sån ångest. Detta livet är ingenting för dig min älskade flicka.  Jag älskade dig och jag älskar dig idag men jag var ingen mamma. En mamma ska finnas där men jag var inte delaktig i dig på grund av att jag var i en ständig dimma och du tvingades leva i detta.  Snart åkte vi fast, både jag och din pappa och vi fick långa straff. Lilla du fick först bo hos din farmor och din farbror och sedan placerades du i ett fosterhem. Det gjorde så fruktansvärt ont i mig att vara ifrån dig och utan dig.  Vi träffades vid jämna mellanrum men jag var allt som oftast i mitt missbruk.  Du var 8 månader när de tog dig och vi åkte fast och sedan fick jag inte tillbaka dig förrän 2 år senare. En kort tid fick jag ha dig innan det slutade i katastrof.    Fram tills du var 17 år sågs vi sporadiskt. Du var hos mig de helgerna du fick av soc på grund av mitt missbruk. Jag försökte ge dig en mamma som var okej men det höll aldrig länge. Jag föll alltid tillbaka i heroinet.  Jag var gift med heroinet och det var min trygghet, att slippa behöva känna.    En del av mig slets bort varje gång vi var ifrån varandra men jag är så tacksam och lycklig över att vi har den relation vi har idag.  Du är en fin människa trots allt du varit med om. Du är världens finaste dotter. Jag har två underbara barnbarn och en underbar svärson men mest av allt så finns du i mitt liv. Nu och alltid.  Jag älskar dig fisloppan.Din mamma.