TANKESTÄLLARE

Jag kommer inte ihåg vår sista kyss tänkte jag i panik klockan 02.14 på natten. Fredagsnatten. Nykter och alldeles för mycket ångest inom mig för att ens kunna sova. Försökte tänka tillbaka på sista gången vi sågs och vad som hände. Jag kände ångesten komma krypandes men jag tog tre djupa andetag och tänkte tillbaka med ro i sinnet. Jag tror jag kysste honom på kinden hejdå. Han kramade om mig.   Jag visste att det var sista gången jag gick ut från hans lägenhet, från hans port, från gården där alla hockeygrabbar bor. Tårarna brände bakom ögonlocken för jag visste att det var sista gången jag var där någonsin.Utan tröst hos någon grät som en bebis där jag satt i bilen. Bredvid mig var sätet fortfarande varmt efter honom. För mig räckte det inte att vara en tillfällig flickvän och det var bara det han ville ha. För honom var jag inget mer. En puss i pannan då och då räckte inte för mig. Jag behöver mer. Jag behöver allt.    Såhär skrev jag våren 2013, och jag inser nu hur mycket den här grabben sårade mig. Men också hur mycket jag har växt sen dess. Skulle aldrig någonsin nu acceptera det jag gjorde då. Jag har mognat, och vet att jag är värd bättre. Och jag vet att det finns så mycket mer därute. Äldre grabbar som vet hur man iallafall inte ska behandla en lady utan att bli en toffel. Du är värd bättre. Och det blir bättre. Och det kommer bli bättre.