KANSKE FÅR VI BARA DEN HÄR TIDEN PÅ JORDEN

Imorrse (lunchtid haha..) drog jag på mig mina träningsskor, mina träningskläder med inställlningen "nu ska vi bränna" men jag satte istället (ännu en gång) på Kristian Gidlunds sommarprat. Saktade ner farten och släppte power walk modet. Ville bara lyssna, ta in och rensa tankarna. Tänka på hur mycket fint livet har att erbjuda, hur mycket vi borde släppa för att livet är för kort.   Jag satte mig ner på marken under ett träd när regnet öste ner och lyssnade. Skrev ner många drömmar. Kände mig förvirrad gällande människor och skrev ner vilka som aldrig svikit mig, och lovade mig själv att lägga ner all min energi på dessa människor. Listan var inte lång men den var värdefull. När regnet lättade reste jag mig upp igen och tog mig bort till Ån där jag strosade längs å-kanten.   Kristian säger "kanske får vi bara den här tiden på jorden" och jag känner mig bara så klar i huvudet. Inte med vad jag vill men att jag måste göra något samtidigt som jag måste lära mig att leva i nuet. Och jag måste verkligen börja göra saker jag älskar. Träna bland annat.   Lönen var över förväntan så imorgon blir det gymkort äntligen. Kollar på flygresor, dricker té och umgås med mina föräldrar. Jag vill vara kreativ, släppa på alla kroppsideal och bara blunda och lyssna. Lyssna på fåglarnas kvitter, vinden som susar och på Chris Martin och resten av bandet när stråkar, gitarrer och pianon gifter sig i öronen. Har blivit lite coldplay inbiten på sista tiden så lägger ner min vakna tid på mer saker som gör mig glad än att städa till exempel. Dåligt. Måste snart städa så jag inte får en allergisk reaktion av allt damm snart.