I AM LIVING

Ibland funderar jag mycket på mitt liv. På alla drömmar jag hade som liten. På mina passioner och allt jag brann för. Jag läste böcker varje dag. Jag njöt av dagarna. Jag älskade fotboll. Jag dagdrömde. Älskade livet och trodde inget var omöjligt. Jag skulle bli skådespelerska, fotbollsproffs, hockeyproffs, sångerska, stjärnmäklare och victoria secrets modell. Älskade att det inte fanns några stopp på fantasierna och i mina drömmar var jag redan modellen på catwalken med ett penthouse i New York och bodde ihop med Johnny Depp.   Ja ni ser. Det fanns inga stopp på mina dagdrömmar. Jag fattade inte att det var jobbigare att vara vuxen än vad jag föreställde mig. Det var inte så enkelt.    När man var liten kändes våra småproblem vi har idag jobbiga. Att man inte fick veckopeng var jobbigt. Eller att kompisen fick titta på Beck medans man själv fick gå och lägga sig. Idag kämpar man för att få en inkomst och göra något med sitt liv. Sorgen att killen inte sa hej när man var liten och smärtan när man inte känner likadant för en kille tror jag är desamma. Att vara barn var ändå inte så jäkla lätt ändå. Ungar kan vara riktigt taskiga.   På 2014 hade jag förhoppningen att jag skulle flytta utomlands, vara 20kg mindre, ha världens snyggaste pojkvän som spelade hockey..(hehe), resa, få åka på tomorrowland, ta världens finaste instagram bilder på någon exotisk strand (no filter) och träffa Steve Angello i Miami innan Miami ultra music festival.   Jag och mina jäkla dagdrömmar. Dagdrömmer jämnt och har gjort det så länge jag kan minnas.  Allt det där är ju som sagt bara drömmar. Att jag skulle kunna bo någon annanstans och hitta mannen i mitt liv, kunna göra allt jag vill och vara så resten av mitt liv kommer nog inte ske i år.   Jag skulle göra allt det här året.      Mitt 2014 kommer gå ut på att hitta mig själv. Jag har förstått att jag inte kommer kunna komma utomlands och bo i år. Det finns ingen energi, inga pengar och jag har väl tillslut insett att jag är sjuk. Och kan inte komma ifrån det även fast det går upp och ner. Jag börjar detta år med att flytta hemifrån för att bevisa för mig själv att jag kan klara mig och att jag vill göra saker.   Mitt nästa mål är att skaffa ett jobb jag trivs och samtidigt klarar mig på, för sanningen är hur mycket jag än älskar mitt jobb är det på tok för lite tider. Sen ska jag börja må bra. Och börja leva.   För ska vi vara ärliga så "lever" man inte genom att gå ut och testa på Västerås uteliv varje helg månad in och månad ut. Man lever inte för att just den där Västerås killen kollar på en och man lever definivt inte genom att bo i ens föräldrars klädkammare även fast det är just där jag befinner mig förtillfället.    Jag blir definivt inte lyckligare där men efter att ha provat att bo själv några nätter uppskattar jag så att få komma hem, krama  om mamma och pappa och krypa in i den där klädkammaren och veta att jag inte är själv. Det känns riktigt skönt.   Detta år ska jag göra saker som får mig att må bra och jag vill vid årsskiftet känna att jag har levt varje jäkla dag och njutit av dom. Jag vill ta promenader, njuta av mat, njuta av ensamhet, njuta av att jobba, njuta av semester och ledighet, njuta av sällskap men även njuta av att kunna tacka nej till saker. Det har blivit alldeles för många måsten till vissa människor de sista månaderna i mitt liv. Våga ta bort människor som bara tar energi.    Jag ska börja läsa mer böcker.  Jag ska börja njuta av doftljus.  Ta härliga promenader med podcasts i öronen.  Njuta av solen.  Njuta av att laga mat. Njuta av att ha ett hem.  Skriva upp mina ideér och göra verklighet av dom.                       Vi börjar så och sen fortsätter vi 2014.