Helgen som var

Jag är glad. Jag är verkligen det. Tycker om alla mina jobb. Jag trivs med min lägenhet, mitt hår, mina vänner. Ja det mesta. Men ändå är jag inte 100% lycklig. Senaste gången jag var det som jag verkligen minns var sommaren 2010. Var solbränd, var kär, hade precis lärt mig springa 5 km bra på tid, spelade fotboll, det var inte komplicerat med någon vän och jag var bara okomplicerad. Inget drama. Sen är det klart jag inte är olycklig, det kommer lyckorus titt som tätt men det blir aldrig långvarigt. Är det, det här som kallas att vara vuxen eller är det, det här som kallas vardag? Jag vet inte. Helgen har varit underbar. Hade spel och Vinkväll med vänner plus respektive i lördags och det var längesen jag hade så kul. Lördagen jobbade jag och sen blev det städning och sen barrunda på Å med kollegor efter 3 timmars snackande på en balkong i en takvåning med vy över Västerås. Kom hem väldigt sent (eller tidig söndag morgon...) och somnade som en strandad säl i min säng med osammanhängande drömmar. Så hela söndagen kände jag mig lika drogad som jag gjorde på morfin tabletterna jag gick på för några veckor sen bara pga utebliven sömn haha. Somnade tidigt igår också med samma osammanhängande drömmar med samma person i dom. Varför? Fråga inte mig. Är ledig idag och sen blir det fullt upp igen. Så njuter ordentligt och är glad.