EN TORSDAG I FEBURARI

Så då var det ett tag sen. Hjärtat är lite skörare och gör lite ondare pga svek. Han har flyttat hem. Äntligen. Och de känns så bra. Jag har ångest. Ångest för framtiden och för hur jag mår. Jag tränar. Och går massor. Varje dag, och de känns bra med rutiner och tacka gudarna för att musik finns. Vet inte annars hur jag skulle kunna sätta ord på hur jag känner. Jag saknar mina vänner. Eller de jag tror är vänner. Vissa vet man, andra inte. Är alldeles för godtrogen. Det finns någon som får mig att le åt någonting varje trots att jag kanske inte alltid är på topp. Jag blir liksom på topp men jag är rädd. Rädd för vad som komma skall. Tror även mina tårar är slut för jag försöker verkligen gråta men det går inte. Jag är en känslobomb som bara skulle må bra av en urladdning tror jag. Kroppen är ibland så genomledsen att jag har ont fysiskt i hela kroppen men jag tror de är hormoner..Just ja, jag har fyllt år? Så nöjd med alla presenter men inte lika nöjd att vara 21.. Men det var kul. Nog om det. Tänkte försöka skriva oftare. Mår ju oftast bättre av de, och ni är ju faktiskt en hel som kikar in här egentligen för ofta för att jag ska hinna skriva.  Saknar denna famn så himla mycket.