ATT LÄRA SIG SÄGA NEJ

 Jag måste bli bättre på att säga nej. Säga nej till mina bästa vänner och till såna vänner som bara tar energi. Inte för att jag ogillar att umgås med vänner på kvällarna eller ogillar att gå ut och dansa i schlagerbaren. Tvärtom. Jag älskar det. Men jag ska börja prioritera och börja streta efter att nå mina mål. Jag är ändå snart 21 år. Och nej jag är inte gammal. Tvärtemot. Jag är ung. Men lets face it. Jag kommer inte fylla 15,16,17 eller 18 år igen. Och efter 20 år på denna jord finns det nog inte en enda gång jag har varit nöjd med mig själv eller vad jag åstadkommit under en längre period och det är inte direkt så att jag vill sänka mina förväntningar heller. Man ska ha höga mål och förväntningar.   Siktar man mot månen så kanske man landar bland stjärnorna.    Men mina drömmar har aldrig blivit som jag velat. Så jag tänkte att 2014 är det första året någonsin jag ska vara nöjd. Nöjd med mig själv, mina drömmar och vilka val jag gör. Men då måste jag jobba för det.   Jobba hårt och ännu hårdare till och med.   Jag vill i alla fall ha kommit en bit på väg mot målen när detta år är slut.      Jag måste lägga mig i tid så jag kan komma upp på mornarna och ta mina promenader. Jag måste äta nyttigt och spara pengar och då kan man inte äta ute varje vecka om man nu vill flytta utomlands. Så därför kommer jag behöva säga nej. Nej till att vara med vänner så ofta och sent som jag är nu och säga nej till att gå ut och äta. Inte för att jag inte vill, utan för att man måste göra en uppoffring för att kunna nå sina drömmar. I alla fall till en början.  Det är ju inte direkt så att någon bryr sig när en professionell idrottare tackar nej till vissa saker för att han/hon har träning. Det är klart att han/hon inte kan vara med, hen måste ju träna (jag kan inte fatta att jag precis skrev HEN.. hatar det ordet så mycket..). Så det är min nya prioritering.   Jag ska må bra och därför måste jag börja tacka nej vissa gånger. Jag måste offra vissa saker för att nå mina mål. Och på sätt kommer jag nog må bättre i längden. Sen menar inte jag att jag ska stänga in mig i min lägenhet med en kvargburk. Utan jag kommer fortsätta umgås med vänner på kvällarna men jag kanske kommer gå hem 2 timmar tidigare än vad jag brukar. Och kanske prioritera och äta varannan vecka ute men då kanske en längre middag med vänner jag kanske inte umgås med så ofta.   Baby steps hörrni, baby steps..