11

"Vi kommer aldrig va nya igen, men aldrig bli gamla heller"Japp. Det var det. Igen. Trodde att jag, efter den där sommardagen i juni, aldrig skulle behöva känna så igen. En hel månad med gråa moln som ständigt regnade över mig. Att det aldrig mer skulle göra ont, att du skulle vara faktorn till mitt mående. Och det gick över. Jag var så lycklig. Men allt försvann. För det var då du skrev. "När ses vi?" läste jag och trodde att mitt hjärta nästintill skulle hoppa ut ur min bröstkorg så mycket som det slog. Men det blev aldrig den där gången som du sagt. Och nu gör det ont igen. Jag orkar inte gå igenom samma händelse igen. Det går inte. Känner mig så oönskad. Och det tär. Ja, det tär. Nästan lite skrattretande när det nästan exakt så det gick till den där gången i juni. Det är dig jag delar mina vackraste minnen med, men också de värsta. För några av våra sista lyckliga ord till varann den natten som sakta blev till soluppgång var när du satt på din motorcykel och sa "vi ses väl igen". En upprepad misär.Jag har ju läst att ens första kärlek aldrig riktigt försvinner. Och det är få saker i livet jag hatar.Men detta är en av dem.Fanjävlaskit.