1

Tittar mig runt på alla främmande ansikten som för mig smetas samman till ettjag känner mig uddakanske det är mina dr Martens jämfört med deras tolv centimeters klackarkanske är det bara jagFör några år sedan var alla de här ansiktena familjära för migjag kände till varenda enDe symboliserade självförtroende som för mig var något unikt och nyttDe här tjejerna var kroppar jag själv skulle vilja vara iDeras ansikte utstrålade kaxighet och kanske var det drömbilden av mig själv jag såg i deras ögonMen något har häntkanske är det jag som vuxit tillkanske är det dom som bleknatjag vet intemen det jag vet är att jag inte ser något längrejag ser inte det jag en gång sågDe står inte över mig, de är inte bättre än migJag kollar ut i folkmassan som trängs på dansgolvetmusik som man hört så många gånger förut dånar i mina öronJag ser tjejerna som en gång i tiden var någon form av den avbild jag ville vara stapla runtosäkra och förstördaJag ser hur de tittar upp på migfastän de är mer än ett huvud längrederas ögon speglar någon form av förnekelse av hur dom egentligen ville varaJag känner hur hela jag växer flera centimeterhur jag på något sätt ställer mig upp och sträcker på migknyter till mina skor och går utgår rakt ut i folkmassan som om jag ägde hela ställetså som det samman smetade ansiktet en gång i tiden gjorde framför migJag bara går rakt fram utan att vända mig om förrän jag är framme vid andra sidan av det dånande rummetsakta lutar jag huvudet åt sidan för att seför att se det jag aldrig någonsin trodde jag skulle få upplevaÖgon som isar i min rygg, händer som sträcks efter migJag vissteattdet var såhär det kändes att vara oövervinnerligoch aldrig någonsin ska jag se upp till människor som ljuger för sig själva med en avtagbar personlighetaldrig.