Mission impossible - var dig själv

Det här är så sant. Det finns nästan inget annat som kan trycka ner en så mycket som när man själv tycker man är dålig.Oftast beror det på att man hört från andra att man inte klarar någonting, men det går alltid bra tills man når den där fina gränsen till att man själv inte tror på att man kan klara saker. Jag har jämtjämtjämt prestationsångest, det är otroligt jobbigt, men svårt att bli av med. Jag vill vara personen alla tycker om, vara bra i skolan, alltid sjunga felfritt, se bra ut varje dag. DET GÅR INTE?? Man är bara människa och det måste vara okej att göra fel? Jag måste ju lära mig av mina misstag? Det svåra är alla motgångar man måste möta.Jag har alltid hört att jag tar allt för personligt, slutade till exempel på fotboll för att jag tog all kritik så personligt och kände mig totalt värdelös, jävilket jag inte var, jag var faktiskt helt okej. Hur många fel kan ni hitta i denna bild? Jag kan för det första påpeka min pose, vad gör jag med armen? Sedan mitt ansiktsuttryck: så kan jag inte se ut? Sedan handen jag håller mobilen i, eeeeh så fult?!Men vem har satt dessa "regler" i mitt huvud? Vem har bestämt att "detta bör inte visas på sociala medier"? Kanske ingen större skam över bilden, men i mitt huvud skäms jag alltså över att lägga ut detta. Jag kommer inte få likes, det kanske till och med blir snack? Man är så jävla osäker hela tiden.Man har alltid hört: Var bara dig själv? Men om man försökt så många gånger och blivit dömd och sedan tappat bort sig själv i allt virrvarr av normer och ideal, HUR ÄR MAN DÅ SIG SJÄLV?Man hamnar alltid i ett fack, vi dömer innan vi lärt känna, vi bryr oss så mycket att vi inte vet någonting till slut. Musik är enda stället jag känner mig hemma på. Jag vill leva på att sjunga, jag vill vara sådär extremt jävla bra och leverera. Vad är det då som sätter stopp? Jo, min osäkerhet som gnager i bakhuvudet. Vem är jag i den här världen? Varför skulle jag lyckas? Jag är bara bra på den här nivån. Vem fan är man och vad fan gör man?Så det jag vill komma fram till är att ni ska tro på er själva, eller iallafall försöka. Så fort jag klarar mig ur bubblan som försöker dränka mig i negativa tankar så går allt hur bra som helst. Och man är aldrig ensam. Vad ni än går igenom, så var starka och tro på er själva.