SM-guldet kan säkras redan på söndag (Krönika)

Det var i söndags som Malmö FF mötte Mjällby på hemmaplan. I minut 20 blev det 1-0 då Sören Rieks nickade in bollen, 10 minuter senare kickade Thelin in den och ställningen var 2-0 vilket även blev slutresultatet. Med det målet lade Thelin sig som etta i skytteliga tabellen med 15 mål. Nu leder MFF med 10 poäng ner till nästa gäng som är Djurgården, och guldet kan bli Malmös på söndag. Om allt går rätt till förstås. För att detta ska ske måste Djurgården och Hammarby förlora och AIK behöver minst spela oavgjort, dessutom spelar alla tre lagen på hemmaplan. Personligen tycker jag att det behövs ett mirakel för att det ska hände då det inte är de starkaste lagen de ställs emot.  På Eleda Stadion väntas det besök av Värnamo i omgång 26. Värnamo ligger just nu på en 13:e plats och det skulle krävas en hel del för att MFF ska förlora på hemmaplan vilket de inte har gjort sen i juli då Sirius vann över dem.  Om vi ser över vad som ska komma skall. Hur har säsongen gått för MFF? Det har hänt en hel del i laget sen förra säsongen, både bra och dåliga. Jag tycker att det har mest hänt positiva saker så som en ny backlinje och Thelin har fått en ny kompis i anfallet. Jens Stryger Larsen och Erik Botheim har varit de hetaste nykomlingarna för säsongen och de har visat varför de förtjänar en plats i startelvan. Stryger Larsen tycker jag har en fantastisk bollkontroll, lyckas alltid få tillbaka den och finns alltid där när bollen är på väg åt fel håll. Botheim stannar dock inte där nere utan han springer bara fram. Han hade en riktigt bra start i början av säsongen och öste in mål, han låg tätt bakom Thelin i skytteliga tabellen. Men nått hända efter sommaruppehållet, man kan kalla det för måltorka. Han fick inte starta alla matcher vilket jag anser vara väldigt konstigt eftersom han synkar så bra med Isaac Kiese Thelin uppe i anfallet.  Sommaren var rolig tills man fick beskedet att Sebastian Nanasi har sålts, en rekordsumma dessutom - 125 miljoner kronor. Efter fyra säsonger i Allsvenskan, tre CL-kval och två cupguld fick han lämna Malmö för att nästa destination var Frankrike. Inte förvånad. Det var bara en tidsfråga om hur länge han skulle stanna i laget. Efter varje match frågade jag och pappa oss själva, när lämnar han?  Nanasi var en stark spelare och att se en framtid utan honom var svår, men det var en annan spelare som fick oss alla tappa hoppet. I maj förra året drabbades Anders Christiansen av ett hjärtproblem och behövde akut operera in en pacemaker. Skulle han någonsin kunna spela igen? Kan vi ens fungera utan honom? Ett år senare är han tillbaka. Mobiler togs ner, supportrar ställde sig upp och applåder ekade i arenan. Man kunde säkert höra det hela vägen över bron. Jag minns när jag stod där och såg han bli inbytt, håret på armarna ställde sig upp och tårarna började falla. Sen när började jag gråta över sport?Nu står vi här med fem matcher kvar och de regerande mästarna kan få sitt 24:e SM-guld. Som supportrarna säger i med och motgång, vi följer vårt lagDetta inlägget var en krönika som jag skrev i skolan, hoppas du tyckte om den:)/Nathalie