We're out

Hej fina ni! För första gången på flera veckor känns det äntligen som om jag kan andas normalt igen, för igår fick vi veta att det är klart att vi lämnar Stavanger...   Anledningen till att det varit tyst från mig ett tag nu är att jag inte vill att bloggen ska fyllas med depp och negativitet- jag vill ju att ni ska klicka in här och bli glada och inspireras! Dock är livet inte alltid en dans på rosor, och ni har säkert anat att något inte har stått rätt till den senaste tiden. Jag försöker alltid vara positiv, men som jag nämnt tidigare, är det inte alltid så lätt... När det handlar om att den man älskar blir otroligt orättvist behandlad, då gör det ont i hela kroppen!    Jag orkar inte gå in på detaljer vad som hänt, men tyvärr fungerar det så i hockey att en tränare plötsligt, utan anledning, kan börja hata en spelare. Det spelar ingen roll hur bra spelaren är, eller vad spelaren gör, hur hårt han tränar, hur bra attityd han visar, för i sånna här fall handlar det tyvärr inte om prestation, utan det är något personligt. Det låter helt hemskt, men det är sant, och precis detta hände J här. Jag mår lite illa när jag tänker på hur oproffesionellt den här tränaren betett sig...   Hur som helst ska det bli skönt att komma hem nu och kunna släppa detta, men trots att situationen varit väldigt jobbig nu det sista, så känns det så klart tråkigt också... Oilers är ändå en fin organisation och vi har trivts jättebra i övrigt. Tjejerna här är helt fantastiska och jag önskar dem, och så klart laget, ALL LYCKA! ♥     You & Me     // Use google translate for this post