Vi tar överdos och skär oss i handlederna. Förbannar oss själva över våran existens. Men det är ingenting stort.

              Ph: Mathilda Lindhe (Länk)      5 vuxna människor och en underbar klasskompis kan inte hjälpa mig.  Inte ambulansmännen heller, eller båren dom kommer med.   Så jag fortsätter skaka och hoppas att det går över snart.  Men det gör det inte.  Och han säger "Ta det lugnt. Du kommer inte dö."  Men tänk om man vill det ibland.   Tänk om man inte önskar något hellre.  För jag sårar mer än vad jag hjälper.  Dödar utan att förstå det själv.  Och jag vill känna lycka.  Men jag kan inte om jag vet att du är olycklig.  Så gör vad du vill, ta mitt hjärta ifrån mig, jag behöver det inte om jag inte får dela det med dig.  Jag önskar jag var någon bättre.  Jag önskar jag var någon alls.  Men istället är jag helt identitetslös medan andetagen stannar och kroppen börjar krampa,  och sakta svartnar det för ögonen, och du tänker att det kanske är bäst såhär.