Up & Away

    Läppar mot läppar i en förort där jag växte upp.  Minns min första mun mot mun kyss.  Grannen Fabian i huset bredvid blev min prins när vi gifte oss bland höstlövens fallande färger.    Vi åldrades med åren och världen visade oss vilka vi skulle vara.  Ibland gick man hem med fel personer och dagen efter slog en som knock down i magen   och jag minns att man bara ville spy.    Men sommaren kom och dagarna gick.  Plötsligt började löven skifta färg för att falla och lämna träden nakna.  Ungefär som han och jag.  Minns jag trodde det var så det skulle kännas, att vara kär i någon ni vet    Han var som sommaren och hösten.  Förförde en in i drömmar, för alla ville ha honom.  Klädde av dig naken inför sanningen och där stod du, blottad till tusen.  Ingenting slätade över det som hände den kvällen.  Men ingenting behövde göra det heller.  Det är de små sakerna som man minns...  Eller vad man nu brukar säga     Up & Away