This time won\'t you save me

      För jag känner ingenting.  Varken kärlek eller hat.  Så jag sårar hellre mig själv med gamla slag rakt i bröstet så ångesten vet vart den ska sitta.  Tar upp min andning och målar själen svart.  Jag låter den fortsätta, låter den slå mig.  För jag antar att jag hellre känner smärta, än att inte känna någonting alls.    Sikta riktigt nu baby, slå mig gul och blå.  Ångesten är min bästa vän och den känner mig så väl.  Sparka när jag ligger ner.    Men det gör inte så ont som det låter.  Ser det från den ljusa sidan!  När du inte har andats i en timme så svimmar du,  och då känner du ingenting    Precis som innan.