the smallest man who ever lived

Och jag vill inteskrivaför alla ordtar mig bara till digMen sen står jagi ett publikhavdär alla verkar bärapå samma smärta som migJag hör detnär deras rösterbristerSom omde ocksåkänt detSmärtanoch hur man gjort alltför att undvika denMen den hittar en ändåSå bryggan kommertill the smallest man who ever livedOch Nina filmaralla själar som aldrigfick sitt avslutVars kärlekaldrig blevbesvaradSnarare gjordför att blitill åtlöjeSå småkände vi ossatt vi var tvungnaatt göra oss störreSå stora attinget annat fick platsförutomvåra ännu större förväntningarpå hur kärlek hade kunnat kännasifall han älskat oss tillbakaÄndå möttes vi av ingentingfrån honomTillsammans medalltingfrån systerskapetJag var inteensam i min smärtaVi bar den tillsammansSom om hennes sorgblev minOch jag höll henne i handenoch gjorde vägen framåt möjligPrecis som hon gjortalla gånger jag inte velatlämna perrongenKanske skulle hankomma senareom jag baraväntadeAck så skönt det varatt inte längreförsöka krympaför någon annanJag fick aldrig platsHan saatt det var kärlekHan saatt jag skulle väntaför han saatt han skulle kommaJag stod inte på perrongen längreKärlek var nått annat nuMen ändåAndetaget innanalla på läktaren exploderarVar du där?Hörde du mig?Vad skulle du sägaifall vi sprang in i varandraSkulle du ensse migSåg nu mig ensnågonsinJag var härHela tidenvar jag härMitt hjärtai dittDet slog som omjag föddes föratt lägga migi dina händerDet var så du kändesi alla fallSå säg mig dåvarför befrielsen kom först när jag ställde mig uppI ett helt livhade jag låtsas som omdu aldrig hände migMen alla människorsbräckliga rösterSkriken somslog tillbakasa något annatDe visste attdu hänt migOch de sjöngsom omde också haft någonsom hade hänt domoch fortfarandehändeHjärtat kunde intebära det längreDet föll ut ur deras famnsom om de försöktatt ge det till någonsom inte velat ha detDen känslanden förnedringenoch ensamhetenkunde bara läkas avtusen röstersom lät som enOch alla skrek domfrån botten av deras lungorJag var därJag ärhärJag blevkvarEfter konsertentappade jag röstenDet var som omkraften hadegjort mig stumHur mycketkändes inte duom inte exakt såhärI brygganinnan allt exploderarnär alla samlar luftför att säga allt det därde aldrig kunnatberätta självaKanske kunde manbära sin egen historiaförst när man hördeatt man inte var ensam om denAlla härkände sammaJag var ingetundantagJag varnågon som älskatoch förloratOch om systerskapethade en gemensam nämnareså var det nog denVi gav så mycket av oss självamen fick så lite tillbakaoch allt vi blivit lärde att visavar tacksamhetDet var inte undra påatt vi kvävdes i tystnadAtt skrika ut digkändes som attandas för första gångenWere you sent by someone who wanted me dead?Did you sleep with a gun underneath our bed?Were you writin' a book? Were you a sleeper cell spy?In fifty years, will all this be declassifiedAnd you'll confess why you did it and I'll say, "Good riddance"Cause it wasn't sexy once it wasn't forbiddenI would've died for your sins, instead, I just died insideAnd you deserve prison, but you won't get timeYou'll slide into inboxes and slip through the barsyou crashed my party and your rental carYou said normal girls were boringBut you were gone by the morningYou kicked out the stage ligthts, but you're still preforming