te veo

Så jag dricker rödvin ur flaskantrots att det var en dyr sortDet var den typen av dekadenssom går genom familjertills någon bryter denoch läkerMen jag var inte intresseradav att vara resonlig och rationellinte ikväll Jag kunde inte sova inattSå låg vaken och kollade igenomalla livstecken från digDet var så många kontonsom du behövderaderanär du väl blevpåkommenFörst då kom din skuldnär någon annan fick vetaKonstigteftersom jag burit denen livstid innan du ens vissteatt den existeradeJag behöver inte skrivaatt jag var därAlla vet det nuJag hade varit tydligkring att jag var därKanske blir det sånär man varit tyst så längeför att sen hitta sin röstDå slutar man aldrig riktigtskrikaSå jag drömmer om digJag önskar jag inte gjorde detJag vaknar mitt i och vill inte somna omJag var så utlämnad och kunde inte styranär du i drömmarna tog på migoch en del av migville detJag får min revanschinnan ringklockan drar mig ur denJag möter dig,på cykelvägen utanför RinkabyholmOch jag säger att jag vannJag säger att jag vannpå tusen språkså att du verkligen skulle förståTidigare hade jagsökt efter någon typ avförståelse till hur en människakunde vara så grymJag ville höra dig säga detAtt du gjorde felatt du var ledsenJag ville se digbe mig omförlåtelsenBara för att intege den till digJag var förbi det nusidan av mig som sökte efter tröstÄven om du alltid skulle vara en sorgMen jag bar dig inte längre som en kronaJag bar dig likt nitarOch det enda jag numera vill sägaDet enda jag drömmer omär att en dag få se dig igenbara för att låta dig vetaatt det var jagDet var jagsom tände eld på hela skitenDet var jag somhällde bensinnär du bad migsläcka denJag varditt verkJag varditt barnJag vardin älskaretrots attdu aldrigfick migfrivilligtSå i drömmeninnan ringklockan väcker migså hör jag mig själv säganästan spottandes i ditt ansiktefull av galenskap,allt det jag aldrigfick leva utstod därframför digoch de enda orden som kommer ut äryo ganédin jävla looser