TÄND DEN

Och jag höll kvari det som fanns kvarFörsökte hålla ihopallt runt omkringoch mig självsamtidigtLäste självhjälpsböckerom varför man stannadeGick till mediumlät de vända kortberätta varförDe höll mina händeroch sa att det berodde pålinjen just härDen du brukadekyssahållaFörsökteandasHållaihopJag gick till vännernasom alltid var såstöttandeDe sa att jag skullege det tidOch tid gav jagall min tidväntade innanväntade underväntade efterVäntadeOch när alla frågadeom det var över nuså sa jagjaHur skulle jagsägaatt jag försöktesamla ihopallt jag tappatnär det kändes somdet var hela migjag förloratVart skulle jag börjahålla ihop migSå jag går hos psykologersom skriver ut piller och pratar ombeteenden och känslor och känslor och beteendenoch jag lyssnarSå ivrigt lyssnar jagKan någon bara berättahur det kunde bli såhärJag gav alltfick inget tillbakaoch det värsta varatt jag nöjde migÅh Guddet är det värstaMormor jag skäms för att sägaatt jag nöjde migmed honomTacksamhetenjag kändeöver att bli älskadvar det värstaVille mötaspegelbildenmen kunde inteskämdesför mycketSå jag tänkte påatt skada migför det ärvad jag alltid gjorti brist på andra sättatt kunna hantera detDet var så stortdet jag kändedet fick inte platspå insidanså jag gjorde håli min hudför att låta detsippra utoch när jag kände detSmärtanså kände jag mig alltidlättadMen nu var manvuxenoch det var inte längrenågot psykologen rekommenderadeoch det blev så fula ärrIngen söndrig kroppvar snygg i bikiniTrots att jag köptebaddräkter och sjalarsom täckte så mycket som möjligtmedan de täckte knappt något allsDet kändes inte tillräckligtIngetkändestillräckligtSå jag vill skrikarakt ut på stanStanna främlingar på gatanoch fråga dehur man gjordenär man levdeHur kunde degöra detHur kunde de vetahur man gjordeVar jag den endasom inte fattadedet alla andra verkadeförståVar det bara jagHöll jag på atttappa detEller var det tvärtomfattade jag någotsom de andra intevisste änVar min bild av världenfeleller var det jagsom var fel i denKan någon snälla berättahur man görnär man leverDet känns som jag inteorkadeJag var så tröttKära Guddu allsmäktigeJag har gett mig självtill människor nästan lika många gångersom du också gjortHur gick du inte sönderHur blev du aldrig tröttNär allt i mig kännsförgjortnär allt i mig kännsför mycketkan du snälla dela med digeller var du för ego för att låtaditt glitter falla på någonsom verkligen behövdefå känna lite jävlafridMest av alltså hatar jag honomÅh Gud vad jag föraktarsom en riktigt dålig människaMen när jag tänker påhonomså känner jag migavundsjukDet var som atthan visste hur man gjordeSom att han aldrig kändeånger eller skamDet var som atthan älskade livetjag tror det var därförjag älskade honomså mycket som jag gjordeTänkteatt om jag barafick honomatt älska migså skulle jag ocksåälska livetPrecis som han gjordeJag ville känna detJag ville känna det så mycketså mycket att jag stannadeÄndrade mignär han inte saatt han älskade migTestade att varatusen människor för honomEn kvinna värd attva medHur jag än gjordehur jag än varså var det intetillräckligtÅh guddet gjorde så ontHur kunde du låta detskeIngen smärtagjorde lika ontIbland önskar jagatt jag dötthellre änatt höra honomsägaingentingnär jag frågarom jaggick att älskaDet var så tystoch jag fick så många svar i detSå många svarjag aldrig velat höramen någonstansbekräftadeallt jag redan kändeDet jag redan vissteOch jag minnsnär jag vaknade upppå sjukhuset ensamefter dagar på intensivenJag hade inte ringt någonjag skämdes för mycketOch doktorn sägeratt mitt hjärtanästan inteklarade detMen att jagöverlevtOch i min skami min ånger och ensamhetsäger mina tankar migatt inte ens dettakunde jaggöraVad varett lidandeom inte dettaAtt levautan att någonberättathur man görJag försökte!Åh gud jag försökteKan du se det ocksåkan du åtminstonege mig detSå jag kan gemig själv en pausen sekundav medkänslatill att inte vetavad fan jag höll på medhur man gjordenär man levdeJag troddedet skulle blibättre imorgonI så många årsa jag att det skullebli bättre imorgonBättreblev en önskanom ett förskjutet hoppnär man inte visstehur man skulleta sig genom dagenOch mamma sägeratt det inte är ett dåligt livutan bara en dålig dagMen om de flesta dagarvar dåligaVad innebar det dåVar det bara jagsom inte fattadeVar det bara jagsom kände detGalenskapenav att ändå fortsättahoppas på morgondagenoch ställa inallt som varjust nuDet kunde väntaJag kunde väntaså tapperti trettio åroch lite tillkanske dubbelt uppför att på min dödsbädd sägaatt jag aldrig förstod dethur man gjordenär man levdemen jag levde ändåEn dagska imorgon inte längre kommajag undrar vad jag hadevelat höra dåDet var som att jaghela tiden var klar med livetmen att livet aldrig var färdigt med migDet hände mig ändåjag kände det ändåJag önskar jag intekände så mycketJag önskaratt jag inte sörjer digför alltidJag önskaratt min avundsjukablir till medkänslaatt alkoholen hjälpte migdämpa detutan att göra migberoende heltKanske var det därförhan var så bra på att levaHan såg det alltid genomonyktra ögonJag förstår att det måstekännas bättre dåHar du ångesttänd en splifVill du dötänd en splifVill du gråtatänd en splifKanskevar han någonstans ocksåavundsjuk på migJag kände åt honom ocksåAllt han intevar redo förJag bar detJag tog detjag sa atthan kunde älska migom han villeVarje gångjag tänker på dödenså tänker jag på detSom om jag vorenågon somtappat detnär det kanskeegentligen handlade omatt jag hade tappat mig självIbland behövde även jagtända en splifför att hitta mig igenDet var i detjag älskade digDet var i detdu älskade migDet var aldrig på riktigtHur sjuk var inteden insiktennär man väl fick denDet var som attden sjuka insiktenockså var detsom gjorde mig friskKanske var det därförjag alltid skrev texter om digförst när jag blevonykterJag var ju aldrigklar i huvudet dåAtt älska digvar en fyllaBakfyllan var totalKanske skulle denlägga sigImorgon,kanskeImorgon, kanske