ORKANEN DU
Och varje gångjag lämnade digLät du mig aldrig vaJag kämpade såmed att låta allt vaDu stördeMin frid som jagslitit mitt hår för attfå kännaEtt lugnMitt i orkanenDu saatt allt skulle bliannorlundajust den här gångenOch jag lämnademin fridför att få tro på detigenoch igenoch igenoch igenOch så höll vi påJag kunde aldrigkomma till ronär jag var med digJag var så säker på digmen aldrig säker påom du skullestannaDu lämnade varje gångigenoch igenoch igenoch igenFör att senefter månaders tystnadkomma tillbakaHejär du därKan jagfå digJag harångrat migDu ärdet bästasom hänt migHur kunde jaginte se det förutJag saknar digJag vill va med digJag är redo nuOch min fridbyttes ut till förhoppningarom att den här gångerBara just den här gångenså skulle det bli annorlundaSå länge hade jag velat hörade där ordenOm att han ville ha migMen alltid kom de endastnär han inte längrehade migSom om det vartomhetensom fick hanatt älska migInte kärlekenDen jag hadeden jag ville geDet där vackrasom längtade efteratt få ha någon näraRättelseatt få ha honomnäraOch så höll det påEn terror i någotsom nästan kändes som kärleknär jag väl fick denNusåhär efteråtAtt älska honomvar att störa min fridJag fick aldrig roFör jag fick aldrig honombara när jag saatt han inte kundefå mig längreDå ville han alltidha tillbaka migförst efter att jaggråtit mitt hjärta ituoch börjat dejta någon annansom faktiskt var villigatt ge mig det jagväntat påDet var som omjag var en kropphan kände tilli hans händerDet var som atthan blev medveten om denförst när han inte längrehade denAtt älska honomkändes såHan ville bara ha mignär jag tvingat mig själv att lämnaför att inte försvinna heltNär jag kysste någon annanoch han såg detNär jag äntligenfått min frid tillbakaDå kom han varje gångOch varje gånglovade hanatt det skulle vara annorlundaOch varje gångavbröt jag andra kärlekarför att gå tillbaka till honomTills han tröttnade på migså jag fick lämna igentills han en daginte längrehörde av sigTills han en daginte längrestörde min fridAtt älska honomkändes som att försöka hitta denfridennär allt som hände runt migvar en orkanJag var mitt i denatt älska honomvar en väntanEn obotligt törstEn storm att stå stadigt iEn längtan större än någon åtråEn väntan, längre än en livstidAtt bli älskad av honomvar att ge upp sin fridigenoch igenoch igenoch igenJag var i mitten av en orkanHan undrade varförjag aldrig kundenjuta av solen