övertyga dig om att älska mig (en sista gång)

Någon gångvar de tvungna att ta slutorden om digDet hände migi denna texti detta livatt jag redanhade sagt dig alltjag velat få dig atthöraty jag hadesagt jag älskar digNär de frågar migom hjärtekrossså ska jag sägaatt det räckerMin kärlekräckte till alla i hela världenmen så sällan till mig självkanske var detdet sanna hjärtekrossetAtt jag väntade påatt någon annan än mig självskulle börja älska migDet tog en livstid att lära sigatt jag räckteAlla ord om kärlekoch hur ont den kunde görabegravdes med detOch jag sörjdeatt jag aldrig skulle behövasörja kärlek så som jag sörjt honomigenDet fanns inget kvar attkänna sorg övernumerabar den med mig ändåSå nära hade vi varitatt jag inte visstevem jag varutanDet var inte dusom gjorde migJag gjorde mig självi sorgen avatt aldrig någonsinfå digKan man älska därifrånkan man älska vad som helst vem som helstJag saatt det varen strykaEn tillgångatt se det vackraså envist stannahoppaslängtaOch när jagser mig självi kärlek och i all praktdet vackra som blivitsom kommit ur migär det inte utanatt jag också serhur ordenlämnar migen efter ensom en sångman glömmer bortJag vet att jag har älskat digJag vet att jag har känt digJag vet att jag har haft digjag tänkte bara inte längre på detalla ord försvann saktamed den insiktenDe försvann så långt ifrån migatt jag funderar på att ringa digbara för att få de tillbakaFör att få känna detStormenovisshetenBesattheteni att övertyga digom att älska migen sista gångMen vi gjorde inte sånt längreDet var det tråkiga i att bli vuxenLivet kändes intelika mycketoch när det väl kändesså gjorde det mest ontMan hittade sättatt känna lagomDu dog i detVi var tvungna attdö i detVi, du och jagvar aldrig lagomVi var alltid för mycketeller alltid för liteNumerahände inget härEn välsignelse och tacksamhet Det var precis såhärjag velat ha detDet var precis det härjag saknati stormen av att älska digJag hade alltjag ville haförutom digI ett livhade jag låtit dig gåSå många gångerpå så många olika ställentill så många andras famnarförutom minOch jag såg påhur andra fickälska digOch jag sa attjag hoppades påatt du verkligenvar lyckligFör jag varverkligen lyckligSå säg migär det såhär det kännsatt välja sig självAtt älska sig självframför någon annanVar priset att betalamina ord till digtill migtill livet ocksåoch hur de slutade kommaJag lät de gåKapitulerade framför det faktumatt jag gjort det här förutallt för många gångerJag lät dig gå på tusen olika sättmen aldrig genomordenÄr det jagsom håller dig vid livhärMin egen smärtai mina egna händerMin var maktenatt kapituleraoch ge uppAtt aldrig låtaorden få dig igenMen vad fanns det då kvarVem skulle berätta om ossom jag integjorde detNågon gångvar de tvungna att ta slutorden om digJag tror det skulleta en livstidoch jag väntadeså tålmodigtpå att de skulleta slutäven om deibland fortfarandekom till migMotvilligt skrev jagom hur det kändesatt älska digInte för att jag villeutan snarare för att du var tvungenatt försvinna ut någonstansJag kunde inteha dig i hjärtatså du fick varai orden iställetJag önskar du någon gång läste dom