KRISTENSSON, LÖÖF OCH JAG

Jag får ögonkontakt med statsministernsom så skarpt talar om jämställdhetHan sa så bra saker att jag nästanövervägde att rösta på honomHan talar som en äkta politikerFäster hans blick på migsom om det gav honom trygghetSom om även han behövde närhet iblandDet är då jag känner deten kvinnas lastSom om allt vi gjordevar att blöda och känna och överlevaTog oss igenom detJag applåderar åt statsministerns taloch ler åt mina kollegor i branschennär jag kände detVilken tur jag bar svartSorgen hann före migDen var där innan jag ens visste varförGår förbi centerpartiets förra ledareutan att hälsa trots att jag villeJag kände det för mycketför att kunna vara kvar härSå jag lämnarVill ringa Elinbe henne prata om något lättsamtMen det är för mycket folkHon hade inte hört migJag hade inte hört henne hellerVar i det ensamDen hade varit sendet var den aldrigKunde pinna den på dagenMen inte den här gångenAllting var uppenbartFörutom att det var just uppenbartDet blev så tydligt nuhur livet aldrig väntade på migDet hände oavsett om jag var redo eller inteDet hände härPå ett event för jämställdhetÖgonkontakt med statsministern En artig nick till centerpartiets förra ledareMitt blod min smärta min sorgletade ut ur min kroppHamnade i mitt knäatt titta påDär var detlivetsom inte blevnågot livLivet sominte valde migPrecis som förra gångennär jag valde bort det Det var som att jag inte ville ha detLivetDen här gången valdes det åt migVilken lättnadatt inte behövavälja bort det självJag mår illaförsöker att inte spy och le samtidigtHälsar artigt i förbifartenJag kunde intevara kvar härTänkte jag medandet rann längst med mina benSom en sorg jag inte vissteatt jag bar påmen som var min ändåJag kände denvälla över migKlarade mig precis ut från DramatenSåklart det hände på DramatenVart annars skulle det händaom inte just härJust med migVille inte ha det såVille inte ha det stortMen när jag verkligen försöktegöra det mindreså slutade det alltid bara medatt det exploderade iställetJag sätter mig på tunnelbananDet känns som någon drar ut min livmoderAlla andra låtsades som ingentingJag gjorde sammaBror skickar en bildpå barnet i hans flickväns mageJag var så glad att det var domJag längtade så till att få se han bli pappaHan skulle bli en så självklar sådanaJag skriver och frågarom de funderat på namn änDet rinner längst med lårenförbi min svarta klänningJag hade iaf träffat statsministern idagEn kvinnas lottvar den härEtt kärl för människors kärlekoch tillika sorgvi bar den tills den inte längrerymdes och behövdekomma utJag vill inte ha barnJag vill inte blöda ut ett barnpå en tunnelbanestationnågonstans mellan röda och gröna linjenKommer hemFrågar om vädretJag orkar inte prata om detså jag frågar iställetom vi ska beställa foodoraSen klär jag av migLåser dörrenoch sätter mig på golvet i duschenkrystar ut ett liv som aldrig valde migMailar chefen om önskan kring julledighetDe hade varit väldigt flexibla hittills Vi kunde säkert åka hem över både jul och nyårSer över materialet som behövde förberedasinför kommande möten Biter ihopgråter intelägger fram kläderna inför morgondagens konferens En kvinnas lottOm jag kände nu skulle jag känna alltoch jag hade verkligen inte tidatt känna något just nuJag ville bara sova Jag ville bara levavet inte hur man gjorde