Jag ville ju bara vara perfekt.

      För i denna stund finns det inte rum för ursäkter,   jag blir bara dömd utav ärren som täcker min hud.  Idiotiska felsteg och tomma svar som lyder "Ingenting."  En virad handuk för att täcka allt det äckliga.  Och jag skäms.  För jag är så jävla svag utan mina vänner som alltid höll min hand.   Det blir nog aldrig samma sak.  Och det tär på mig.  Jag är inte stark längre.  För ett enda ord river allt jag byggt med ett patetiskt stort flin som tar upp hela ansiktet.  Jag vill bara vara som dom.   Snälla någon, gör mig perfekt.